Förkylningen har nu satt sig på stämbanden, så jag kan bara ge ifrån mig några rosslande ljud. Sitter i sängen med en värmande halsduk runt halsen och har ganska mycket energi efter en lång och inspirerande jobbdag. Den kurs jag hållit ihop har avslutats idag, med många bra föreläsningar. Eftersom jag planerat och hållit ihop alla kontakter för dagen, så kändes det nödvändigt att åka till jobbet i morse. Det blev bilen och det är jag lika nöjd med som att det blev cykeln igår. Har pratat, hostat och hesat mig igenom dagen. Kändes inget bra att störa med mitt hostande med föreläsningarna var så bra, så jag ville höra allt.
För min hälsa tror jag även idag att fördelarna med att möta så många kunniga, intresserade och glada människor betydde mer än slitet med dagen. Nu har jag nästan klädnypor för munnen och tror, optimist som jag är på att jag kan prata i morgon.
Optimisten hade nog rätt igår. Fötterna är lite bättre. Har nu bara ett öppet sår, så Heracillinet har gjort nytta. I går hade jag strumpbyxor och idag bytte jag till mina vanliga ullstrumpor och det är nog ett skäl till att även blåsorna är lite bättre.
Har letat lite bland ordspråken och här är ett jag gillar
”Även den som går sakta kommer fram ”
Sedan kan man ju alltid fundera över vad målet är, eftersom det enda vi vet är att detta liv tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar