Nu vill jag bara gråta. Känner mig helt orkeslös. Fötterna är visserligen bättre, så något har gått åt rätt håll. Men halsen gör ont, tungan har en gråvit beläggning, jag får inte fram andra ljud än väsanden, och jag torrhostar. Har haft ihållande hosta i fyra nätter och hållit hostattackerna tillbaka med läkerol och sockerfria lakritsdrops. Tabletterna håller tillbaka hostan men göder samtidigt candidassvampen. Nu har jag en helvit kant runt tungan och nedanför den är tungan blodröd. Vet inte om halsontet beror på svampen eller på förkylningen.
Några bra stunder har jag också haft idag. Tog bilen en sväng till jobbet i morse för att göra några småsaker. Där känns alla vänliga och omtänksamma. Resten av dan har jag i princip varit sängliggande med dator eller bok i knät.
Blev sugen på ugnspannkaka med hallon, banan och grädde till middag. Det blev lika gott som jag tänkt.
Hörde på radion att det är vanligt att cancersjuka som inte har så långt kvar att leva bloggar. En sjuksköterska tyckte att det var ett bra sätt att berätta hur man hade det och få omtanke tillbaka. Så kunde man göra trevliga saker när man träffades. Jag ska ut och spana på några cancerbloggar.
Jag har inte skrivit om att jag också är svullen och irriterad i vänster armhåla. Tror jag undanhållit detta för att jag inte vill kännas vid mer eländighet. När jag känner mig så här ynklig så tänker jag att jag kanske inte får leva så länge till. Blir ännu mer ledsen av dessa tankar. Tror att det är viktigt att för mig själv erkänna alla känslor som kommer, oavsett det är ilska, glädje eller sorg. Bästa trösten är att synliggöra det som känns. Tillåter därför mina känslor av sorg, när de nu finns där.
PS: I går hittade jag en funktion som gjorde att jag kunde ställa om till rätt tid. Dessutom tror jag att jag gjort det lättare att skriva kommentarer. Prova gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar