Dagsform, psalmer och döden

Igår pratade jag med en vän om döden och om att våga gå djupare i sig själv när rädslorna kommer. Hon berättade att när hon vid ett tillfälle hade vågat gå ner i sina rädslor. Då kunde hon känna hur hon delade ut sin livsenergi till nära vänner i en dödsprocess. Min tanke blev att jag ska sätta mig och meditera runt döden.

Jag försökte meditera om döden idag när jag fick cellgiftsdropp, men det gick inget bra. Det blev istället lite Reiki och Yingcheng. Meditera om döden tänker jag göra en annan lugnare dag, när jag inte är fullproppad med cortison.

Nu har jag letat på nätet efter den bok Göran Grip har översatt ”Ljuset ur tunneln” om nära döden upplevelser. Hittade inte boken men en vetenskaplig artikel av Göran Grip. Detta pratade jag också om med min vän i går kväll.

Dagen har varit bra. Nu sitter jag i min sköna säng och viftar med fötterna. Ska försöka befria huden och särskilt fötterna från tryck, för att inte få värre Caelyxbiverkningar. Har reviderat min syn på information om biverkningar, så om du är beroende av Caelyx, följ råden så gott du kan de tre först dagarna och läs mina nu reviderade slutsatser här.

Vänner har berättat för mig om att ”Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer” är en psalm, se torsdag 22 april. Nu tänker jag på hur många olika tankar några strofer i en psalm kan väcka. Det är dessutom spännande med dikter där några fragment påverkar väldigt många och på väldigt olika sätt. Men det är också skrämmande hur mycket omedvetna tankar vi på ont och gott bär med oss från vårt kristna kulturarv.

Så går en dag (Psalm 188)
Text: C F Neander 1767, J O Wallin 1814
Musik: A Krieger 1667

Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.