Om lite av varje

Mina fötter
Fötterna mår mycket bättre och jag går nästan helt normalt sedan i går. Har bara smärre sår kvar på lilltårna. Detta är en befriande känsla. Ett skäl till läkningen kan vara att jag har haft tid att ta hand om mina fötter och sitta med dem högt.

Omhändertagen av äldre generationer
Torsdag kväll kom jag med tåg till mamma 86 år. Fredag körde vi bil till min moster som fyller 90 år i maj och på lördagen körde vi vidare till min morbor 91 år. Alla syskonen har en del somatiska krämpor, men är i övrigt alerta och roliga att träffa. Jag har känt mig som den mest skruttiga av alla och blivit mycket väl omhändertagen. Detta påminner samtidigt om min barndom. Jag är yngst i syskonskaran och näst yngst i min generation. Jag har alltså erfarenheter av att bli omhändertagen och ompysslad. Trivs med att bli ompysslat, men det var tråkigt att inte också få visa den energi och lust till en massa saker som jag har.

Maginfluensa, biverkningar av medicinerna, matförgiftning eller psykosomatiska besvär
I lördags vaknade jag med ont i ryggen. Ryggontet övergick till att också kännas i buken. Hade ingen matlust, var orkeslös och mådde illa. Hade svårt att somna på lördagsnatten. Löste SUDOKO, prövade med yoga nidra och gjorde Reiki på mig själv. Inget hjälpte. Somnade så småningom när magirritationen minskade. Var något bättre på söndagsförmiddagen men försämrades under dagen.

När jag väl kom hem till Uppsala var jag helt orkeslös. Brukar alltid gå ut på Internet, kolla mina mejl och skriva på cancerbloggen, men hade ingen lust. Gick och la mig tidigt. Försökte sova. Hade inga jobbiga tankar men oro kroppen. Vred och vände mig från sida till sida och från rygg till mage. Då kom jag på att jag har en spikmatta. Den hjälpte. Oron i kroppen släppte och jag somnade så småningom. Vaknade på morgonen utan magbesvär och har sedan varit i fortsatt god magform.

Nu vet jag inte om magproblemen var influensa, matförgiftning, cellgiftsbiverkningar eller psykosomatiska besvär. När jag började behandlas med cellgifter 1994 fanns det inte lika många bra mediciner mot illamående. Sjuksköterskorna berättade att det var vanligt att cancerpatienter mådde illa och kräktes bara vid åsynen av Akademiska sjukhuset. Det fanns t.o.m. berättelser om f.d. cancerpartienter som kräkts på tåget när de passerade Uppsala och såg domkyrkosiluetten och slottet.

Det kanske inte är så viktigt att veta svaren på vad som gjorde att jag mådde dåligt. Få se hur jag mår inför nästa cellgiftsbehandling för idag har jag fått cellgifter. Är som vanligt uppvarvad av kortisonet, (en omgång betapred mot cellgiftbiverkningar i spruta) men mår för övrigt riktigt bra.