När jag får cellgifterna får jag först kortison för att dämpa inflammationer som annars kan bli för omfattande i slemhinnorna. Caelyx som jag får i dropp är inte så starkt, så jag slipper de mängder med kortisontabletter som jag fått tidigare ihop med starkare cellgifter. Då fick jag äta minst 12 tabletter flera gånger om dagen i flera dagar.
Kortison gör mig väldigt uppvarvad och jag får svårt att sova. Kroppen är trött och vill varva ner och vila, men kortisonet gör att det inte går att gå ner i varv för mig. Därför somnade jag inte förrän vid tretiden i natt. Och sedan blev jag väckt av klockradion strax före sju. Kortisonets uppvarvande effekt hade nog gått ur kroppen på morgonen eftersom jag bara behövde en dos före cellgiftdroppet igår. När jag ätit kortison i flera dagar så har kortisontabletternas verkan varit värre än cellgifternas för mig, för det är hemskt att inte få vila och sova när man är trött.
Nu var det som sagt bara en nattsömn som blev dålig och det går ju bra att stå ut med. Samtidigt som jag klagar är jag väl medveten om att kortison är en mycket bra medicin för mig. Jag är egentligen nöjd att den finns, men vill ha så lite som möjligt. Och så tar jag mig rätten att gnälla lite och tycka synd om mig en liten stund, så blir humöret sedan mycket bättre.
Klockan är nu över tio så dessa rader får räcka för idag. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar