Bloggandet, mejlkontakter och facebook tar tid. För mycket tid? Stängde av datorn ungefär halv tolv i går natt. Sedan sov jag som en stock och vaknade av klockradion. Det var strålande sol och välplogat när jag cyklade till jobbet. Härlig morgon! Inga problem med varken tunga eller svanskota. Gick på ett medeljympapass klockan sex. Jag hängde med och gjorde alla rörelser helt utan problem. Känner mig stark och glad. Är nu övertygad om att behandlingen hjälper. Känns nästan som om jag kan bli frisk…
Min kör Tonprakt ska åka till Bordeaux i juni. De flesta som ska med har redan köpt flygbiljetter, men jag har dragit på detta. Känt mig osäker på om jag kan, om cellgifterna funkar osv. Så är det ofta med mig att jag har lite svårt att planera för framtiden. Ständiga frågor om orkar jag? Lever jag? Och så skjuter jag upp saker. Flera av mina vänner har sagt åt mig att jag ska sluta oroa mig för framtiden och göra det jag vill.
Svårt att säga vad som hindrar mig ibland. Kan det vara så att sjukdomen är en ursäkt för att inte ta tag i vissa saker som handlar om mig själv. Andra saker som att gå på jympa och genomföra det jag lovat är jag bra på.
Just nu känns inte cancern som ett hinder för att åka till Frankrike så jag ska nog ta mig samman och boka biljetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar