Nu växer mina metastaser och det går inte att göra något för
jag har för låga trombocytvärlden. Det finns alltså medicin som min kropp inte
orkar med, men som kan ”slå tillbaka”. Typ ”cancern slogs ut, men patienten dog
också”, alternativt ”cancern tog död på patienten, eftersom patienten inte
kunde överleva medicinen”. Hoppet framåt är alltså högre trombocytvärlden och
det är ingen idé att fylla på utifrån, för det hjälper inte benmärgen att komma
igång. Hoppet är inte helt ute, men mitt timglas töms….
Jag var förberedd på detta, men det känns för jävligt ändå.
Djäkla cancer.
Både min syster och min dotter har varit med hela dagen. Så
skönt att ha dem med och få dela tunga besked och att de också får samma
besked.
Tömingen av bukvätska gick bra. Jag bar på 3,9 liter.
Hör i mitt huvud Bellmans fras ”Fredman drick ur ditt glas,
se döden på dig väntar, när Fred Åkerström sjunger den.
I morgon åker jag nog med min dotter och familj till mamma i
Sörmland.
 |
En ny fredsros blommar
|
Och när min syster kom i måndags hade hon med en bloomande blomma från min gamla trädgård med min äldkade skära ros. Den lever vidare i hennes trädgård. Jag gläds åt ett få fortsätta se och lukta på den.
Kram på er alla kärleksfulla, glada, arga eller sorgsna människor.