Leva med cancer: Majoriteter, minoriteter och demokrati

För mig är mänskliga rättigheter, alla människors lika värde och demokrat viktiga frågor. Vid beslut i en formell demokratisk process räcker det oftast med att en majoritet röstar för beslutet. I en del stadgar krävs en högre rösteandal vid vissa typer av beslut, liksom det ibland krävs beslut vid två årsmöten. Bäst är det om koncensus råder om alla verkligen anser att beslutet är tillräckligt bra. Konsensus för konsensus skull, kan däremot vara en fara för demokratin och utvecklingen, för det kan bero på att några inte vågar tala och rösta efter den egna övertygelsen.

För mig är majoritetsbeslut ibland inte tillräckliga för att en ska kunna säga att besluten är demokratiska, särskilt inte beslut som ständigt kör över minoritetsgrupper. Majoritetsbeslut kan innebära att det inte blir några positiva normförskjutningar eller normvidgningar. Och majoriteter har i mina ögon sällan rätt, eftersom jag i mina ställningstagande sällan ingår i den borgerliga normen.

Majoritetsbeslut i parlamentariska församlingar har också inneburit att våra nationella minoriteter blivit diskriminerade och överkörda. Sveriges riksdag beslöt 1999, mot bakgrund av Europarådets konvention, att erkänna samer, sverigefinländare, tornedalingar, judar och romer som nationella minoriteter i Sverige.

Beskrivning nedan av nationella minoriteter i Sverige hittade jag i en liten broschyr jag tyckte var bra, utom att myndigheten använder ordet deras kultur. Ordet deras bygger på en uppdelning i ”vi” och ”dom””, där den tilltänkta läsaren ingår i majoritetsvi-et och där deras kultur visserligen får vara en del av svensk kultur och samhälle, men samtidigt särskiljs från annan kultur. Samtidigt är det nog nödvändigt för många minoritetsgrupper att ingå i ett mindre vi, där den egna kulturen särskiljs från ”majoritetskulturen”. Så ibland är en uppdelning i ”vi” och ”dom” nödvändig för underordnade och diskriminerade grupper. Problemet är framförallt när majoritetsvi:et tar sig rätten att definiera och objektifiera minoritetsdom:et.

”Sverige har alltid varit flerspråkigt och mångkulturellt. Samer, finnar, tornedalingar, romer och judar har funnits i landet under mycket lång tid. Deras språk och kulturer är en del av det svenska samhället och vårt gemensamma kulturarv.

SAMER: Det finns 20 000–35 000 samer i Sverige som talar olika varieteter av samiska. Samerna är även ett urfolk.

SVERIGEFINNAR: Det finns 450 000–600 000 sverigefinnar i Sverige. Många bor i Stockholm-Mälardalen. Minoritetsspråket är finska.

TORNEDALINGAR: Det finns cirka 50 000 tornedalingar i Sverige framförallt bosatta i Norrbotten. Minoritetsspråket heter meänkieli.

ROMER::Det finns 50 000–100 000 romer i Sverige bosatta över hela landet. Minoritetsspråket är olika varieteter av romani chib.

JUDAR: Det finns 20 000–25 000 judar bosatta i Sverige. Minoritetsspråket är jiddisch.”

Broschyren hittar du här.

Läs mer om nationella minoriteterna på minoritet.se

Dessa tankar fick jag efter gårdagens blogg när jag skrev om ”jag har då inte tagit skada av…” och den kristna normen. Alltför många kristna tar sig, utifrån att de är i majoritet i Sverige, rätten att objektifiera och definiera vad ickekristna grupper klarar och hur de bör agera.

Så en liten sammanfattning är att

Majoritetsbeslut är ibland bra och nödvändiga, men alla som ingår i en majoritet bör reflektera över varför en kör över minoriteten
Konsensusbeslut kan vara bra om alla känner sig hörda och respekterade
Ofta startar förändringar i en liten minoritet. För allas skull är det viktigt att respektera minoritetens åsikt och aldrig kräva underordning.

När jag är ute och pratar diskrimineringsfrågor brukar jag alltid avsluta med

”Det är i vardagen lokalt, nära hemmet, i skolan eller på arbetsplatsen som människor söker rättvisa, lika möjligheter och lika värdighet, utan diskriminering. Om inte dessa rättigheter har en betydelse där, har de ingen större mening någon annanstans heller.” Eleanor Roosevelt

Tyvärr går den egna makten, den egna maktpositionen och partiegoismen ofta före öppna och demokratiska beslutsprocesser och förhållningssätt gentemot olika minoriteter. Men alla kulturer i ”hur man gör” kan alltid förändras om viljan och kunskapen finns hos dem som har makten.