Jag ångrar ingenting

Däremot har jag många gånger gjort ”fel” och varit dum. Fel som jag ibland lärt mig saker av, ibland inte ens förstått vad jag gjort eller kunde gjort annorlunda. Ibland har jag bedömt situationen på ett perspektivlöst sätt. Ibland sårat på ett omedvetet sätt. Jag kan också tycka att jag ibland gjort rätt, trots att hela min omgivning tycker jag gör fel. Det bästa har väl varit när jag lärt mig av mina ”fel”.

Att rubriken blev ”Jag ångrar ingenting” beror naturligtvis inte på att jag tror mig vara felfri. Snarare på att jag tror på ödmjukhet och reflektion mot såväl mig själv som mot mina medmänniskor, inte på snabba ursäkter. Att ångra på ett ytligt sätt kan innebära att jag inte lär mig förstå de strukturella maktordningarna runt själva händelsen och eller min roll utifrån min position. Det finns alldeles för mycket snack om ”Att det inte är ens fel att två träter”, där det underliggande budskapet egentligen är ”Försök inte ändra på nuvarande maktstrukturer” och ”Var lite mer ödmjuk” utifrån tänkandet ”underordna dig”. Visst kan det vara viktigt att såväl granska sin egen roll oavsett matposition som att vara ödmjuk även om en inte håller med, men oftast handlar konflikter om strukturella maktordningar.

Jag har haft konfliker med många och ibland har jag inte förstått att jag haft en maktposition gentemot andra. På samma sätt har jag inte alltid förstått att strider jag varit i har berott på att andra krävt min underordning. Men budskapet från omgivningen har i princip alltid varit att jag ska underordna mig som kvinna, eller som vänsterpartist eller som för ung eller för som för gammal eller som kommunalråd för vänsterpartiet, eller som fattig.

Att jag skriver om detta nu, beror på att jag håller på att ”göra upp med mitt liv”, se vad jag lärt mig utifrån den kunskap jag fått och den erfarenhet jag har. Jag har lärt mig  

• Av att som medelklassflicka umgås med arbetarklassens barn i ett ponnystall
• Av att luffa runt i Asien i ett halvår och möta såväl fattiga som rika
• Av att vara fattig landsbygdsbo med ständig brist på pengar till blöjor och kläder till mitt nyfödda barn. Jag sydde om mina gamla T-shirts och bunkrade med blöjor när jag fick pengar.
• Av att komplettera min lilla inkomst som enstamstående mamma i Gottsunda med socialbidrag
• Av att starta upp och bo i ett kollektivhus med 29 hyresrätter
• Av att börja min politiska karriär som en blyg och osäker ersättare i en distriktsnämnd och sluta min politiska bana som ett ganska självsäkert kommunalråd som stod upp för det jag trodde på och de beslut mitt parti tagit
• Av att jobba som vårdare inom psykiatrin, barnskötare på barnhem, lärare i högstadiet, kommunalråd och nu samordnare för jämställdhet och mångfald
• Av att leva med cancer i 18 år

Visst har jag gjort en massa val som sedan slagit mot mig själv eller andra, visst har jag såväl lyckats som misslyckats. Men oavsett hur jag levt, tänkt, valt och över- eller underordnat mig, så har jag levt ett rikt liv. Och jag tycker att jag blivit klokare med åren. De sista fem åren som tjänstemanhar jag lärt mig mest eftersom mina tidigare erfarenheter gett mig perspektiv på mig själv och andra. Jag anser att mina erfarenheter och min ideologiska grundsyn stämmer väl med ett normkritiskt perspektiv och ett intersektionellt tänkande. Därför ”Ta vara på mod och nyfikenhet, men också på erfarenhet och kunskap. Allas perspektiv behövs”. Dessutom granska vilka konsekvenser olika maktnätverk får för demokratin och utvecklingen. Likar som söker sig till likar är inget bra i ett organisations- verksamhets- och partiperspektiv.

Som du säkert märker så tittar jag ganska mycket bakåt. Jag tror att mitt liv snart är slut. Cancerfaktorn har fortsatt öka, kroppen är sliten av alla cancerbehandlingar, lungsäcken har tappats på runt tre liter vatten, levervärdena ligger alldeles för högt. Hoppet minskar för varje negativt besked, liksom energin att göra något framåtsyftande. Har en del saker kvar att göra på jobbet innan jag kan ta hel semester fullt ut. Nu har jag precis  skrivits ut från vårdavdelningen jag sovit på i natt. I morgon åker jag till min mamma tillsamman med min dotter och hennes familj. Njuter av min kontakt med min dotter och alla möten i nuet med barnbarnen.

Vi behöver varandra

När mitt liv är slut, så fortsätter andra att kämpa för ett mänskligt och hållbart samhälle. Jag möter många som vill och har förutsättningar att förändra. Det går långsamt och med många bakslag, men det går!!!