Irriterad, energilös och ytterst lite energipåfylld

Har känt mig irriterad och ofokuserad sista dagarna. Fastnar i första punkten i det där jag vill ha gjort och i det som jag ständigt misslyckas med, nämligen att lära mig och fylla min nya Iphone med det jag vill ha. Och så rinner timmarna och annat viktigt blir ogjort. USCH.

Känns dumt att inte klara att prioritera viktiga frågor som jag är van att klara att göra. Är ofokuserad och grinig. Gråter lätt. Vet inte om det är biverkningar efter hjärnstrålningen, oro i min cancersjukdom eller annat som gör att jag inte riktigt har energi att ta tag i viktiga saker. I övrigt har jag inga stora kroppsliga svårigheter utöver de vanliga skröpligheterna.

Filsofiska rummet idag handlade om existentiella frågor i livets slutskede. Så här presenteras programmet:

”Glädjande nog är det få cancerpatienter som känner djup ångest när slutet närmar sig. Döden går oftast att hantera känslomässigt. Ändå är det en rad existentiella frågor som oundvikligen möter en patient på vägen mot den sista tiden: vad händer i dödsögonblicket, vad innebär det att inte finnas, finns det någon mening? Dessutom väcks känslor av existentiell ensamhet. Det är jag som ska lämna livet, i döden är jag ensam”.

Kanske är det existentiella frågor som rör sig i mig? Noterade att programmet var intressant, men kände mig inte berörd.

I förmiddags lyssnade jag på Nina Björks krönika i God morgon Världen. Hon pratade om klasshat som jag tidigare bloggat omhttp://uppsalafeminist.blogspot.se/2012/05/forandring-kritik-och-hat.html. Hennes kloka ord gav mig energi.