tisdag 15 maj 2012

Slangar, strålning och förbättringar

Strax före fem igår eftermiddag fick jag en slang insatt för att tömma lungsäcken på vatten. Min strategi att berätta om mina rädslor för ingreppet som jag skrev om igår fungerade inte så bra. Det har hänt mig förr att denna strategi får nästan motsatt verkan. Personen som ska ge behandlingen blir provocerad och gör nästan tvärtom, går till angrepp på min kropp. Detta är ytterst sällsynt och gäller oftast män. Jag vill inte påstå att läkaren som satte in nålen visade ilska eller oförsiktighet, men han glömde hela tiden att berätta om varje sak han gjorde.

Jag satt i sjukhusrock med ryggen naken åt läkaren. Det är en ganska utlämnande ställning. Jag kunde inte se vad han gjorde. Det gjorde inte ont att sätta in slangen, utöver själva bedövningssprutan. Dessutom gick det snabbt. Däremot kände jag en liten svag känsla av övergrepp. Min kropp är min kropp. Jag vill vara beredd på vad den ska utsättas för. Särskilt innan jag känner vårdpersonalen och har fått tillit till deras förhållningssätt till min kropp.
Efter tjugu minuter varv jag klar och en vaktmästare körde mig tillbaka genom kulvertarna till min vårdavdelning. Vätskan rann snabbt ut i uppsamlingspåsen. Kände hur den snabbt försvann från vänster lunga. Började hosta av kulvertens källardamm. Fick svårt att få luft, så vaktmästaren höjde ryggen på sängen. Förändringen i lungan gick nästan för fort. Kände hur vänster lunga fick större utrymme, medan höger lunga förblev hopkrympt. Fick alltså både lättare att andas och svårare. Tog in mer luft samtidigt som lungan inte var riktigt beredd. Första timmen rann det ut en liter vätska. Bad vårdpersonalen stänga av utflödet en stund så att lungblåsorna hann vänja sig vid sitt nya större utrymme.
Slangen sitter fortfarande kvar och klockan är sex på kvällen. Jag har hittills tappats på 2,4 liter vätska. Hade lite svårt att sova i natt, eftersom slangen sticker ut från lungorna nästan mitt bak på ryggen. Det finns också alltid en risk att en fastnar så att slangen åker ut av misstag. Kändes lite otryggt i början. Törs jag luta mig mot ryggen? Ligga på ryggen? Nu har jag vant mig. Inte så skönt att ligga på, men det går. Däremot har jag tillbringat nästan hela dagen i sängen. Har gammaldags pinsamhetskänslor över att springa runt med en påse med gulröd vätska som rinner ut från min egen kropp.
Försöker göra lite sittande och stående yoga, bl.a. för att hålla igång kroppen och bli av med vätskan.
Idag har jag också börjat med strålningen. Blev fastspänd med plastmasken över huvudet på britsen för att jag ska ligga helt stilla, så att strålningen träffar rätt. Fick obehagskänslor, nästan ångest. Tänk om jag börjar hosta? Får svårt att andas? Masken har bra nog ett stort hål över mun och näsa, så andningsvägarna är fria. Jag försökte ta djupa lugnande andetag och lugna min kropp med mina händer. Det lyckades. Allt gick bra och jag var färdigbehandlad på några minuter. Vårdpersonalen var omtänksamma och informerade om varje steg. Jag känner mig därför tryggare inför morgondagens behandling.
Förra veckan låg mitt Hb på 90 och igår var det 91. Bad om blod och har idag fått två påsar. Blodproverna som togs i går visade också på förbättrade levervärlden och andra värden. Har haft bättre matlust sista veckan. Tror alltså att cellgiftbehandlingarna fortsätter att slå tillbaka metastaserna.
Känner att den vård jag får ökar styrkan och förbättrar min hälsa. Syreupptagningsförmågan förbättras och förhoppningsvis slås också en massa cancerceller i hjärnan ut av strålningen. Det ökar mina förutsättningar att ha ork till en bra sommar. Kanske gå på gym och cykla igen. Orka gå längre sträckor.
Blodnäva - en av mina vilda favoritetsommarblommar som jag hade i min gamla trädgård


5 kommentarer:

  1. Du tappra kvinna!
    Kram / maria

    SvaraRadera
  2. http://www.dn.se/nyheter/sverige/6-av-10-moskeer-gav-lagstridiga-rad

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14834716.ab

    Några tankar om detta från feministperspektivet? Eller får Islam/moskeerna inte granskas med tanke på "rasismen"? Det är ju en alltför vanlig vänsterhållning.
    Kolla på Uppdrag granskning ikväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt gärna bli att pådyvla vänstern en hållning som bara har med dina och andras fantasier att göra. Alla som läser min blogg seriöst inser nog att jag är för öppenhet och granskning oavsett det handlar om kristendom, islam, högerregeringar, vänsterregeringar, handikapprörelse, partier,m.m. m.m. Eftersom jag utgår från ett intersektioneltt tänkande så bör ckså prioriteringen av granskningarna vara utifrån ett maktperspektiv, alltså ju mer makt desto hårdare granskning. Det innebär också att de som brustit mest i de fall du nämner är de myndigheter som ska ansvara för barnkonvetionen och barns rättigheter och inte underordna sig patriarkala strukturer
      Britt

      Radera
  3. Men kom igen. Under större delen av mitt trettioåriga liv har jag i princip aldrig hört en vänsterpartist säga något negativt om Islam & dess värderingar, trots att ni påstår er stå upp för kvinnor som förtrycks. Istället har man hundra, säkert tusentals gånger, hört er upprepa samma mantra om den vite medelåldersmannen som ni verkar tycka vara roten till allt ont.

    Hoppas du såg programmet! I Rinkeby blev den kvinnliga reportern flera gånger tillsagd att sätta sig på en annan del av fiket, bakom ett skynke (kvinnodelen). Rena apartheid!! I moskén hänvisades kvinnorna oxå bakom ett skynke där de bara kan höra imamen, inte se.

    Varför kan du inte bara erkänna att från vänsterpartiskt/feministiskt håll så är det i princip knäpptyst om sånt här?? Ni håller alltid vissa typer av människor bakom ryggen, och det är tydligen värt hur många kvinnoliv som helst, bara för att ni har sådan fruktansvärd "rasismrädsla". Ni sopar hellre under mattan och skyller på allt annat än ansvaret hos individerna. De finns redan folk som menar att de här organisationerna helt enkelt FÅTT FÖR LITE PENGAR av svenska samhället, det är alltså IGEN VÅRT FEL. Den där hemska rasistiska Svensson-mannen.. Det är "klyftornas" fel, ert svar på typ ALLT. INGET EGET ANSVAR whatsoever.

    Sossen Mona hävdade t.ex. för tio år sedan att hedersvåld inte existerar i Sverige. Fast hon har ju fått upp ögonen mer och mer senaste åren, tyvärr hade jag redan som tonåring bättre koll på läget än hon (medan hon struttade runt i slöja och gjorde sitt bästa för att vara PK i alla lägen.

    Mer er politik så skulle de här kvinnoförtryckarna aldrig behöva oroa sig iaf, thats for sure.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En snabb genomgång av motionerna till vänsterpartiets kongress visar hur fel du har. Oavsett hur verkligheten ser ut så fortsätter du och andra fega anonyma att kabla ut era budskap när ni får möjlighet.

      Att kontinuerligt föra ut samma budskap är en manipulation som tyvärr ibland lyckas. Särskilt om en också lyckas få människor rädda för "dom andra" så får en makt. Såväl i historien som i nutid används dessa metoder som slår sönder och förstör gemenskap och tillit mellan oss människor.

      Israels politik mot palestinierna är ett exempel, där alla palestinier framställs som stereotypa och omänskliga. Detta sätt att få makt kommer jag så länge jag lever att bekämpa oavsett metoderna används av högerextremister, kristna fundamentalister, vänsterextremister, islamiska fundamentalister, israels regering eller andra valda regimer eller diktaturer. Jag tänker inte heller publicera fler kommentarer från dig.
      Britt

      Radera