Min tid

Just nu är jag inne i en fas, när det känns som om mitt liv är evigt. Kan helt enkelt inte föreställa mig att jag ska dö.

Samtidigt har jag blivit bättre och bättre på att ta vara på den tid jag har. Märker att jag mer och mer väljer vilka människor jag vill umgås med och väljer bort människor som jag mer har träffat av någon slags positivistisk artighet. Likaså gör jag de saker jag tycker är viktigast. Göra för görandets skull skippar jag. Tror att jag har blivit mer rak och tydlig, åtminstone gentemot mig själv. Påminnelser om att döden finns gör att jag har blivit bättre på att leva, tror jag.

Blommande jordärtskockor från min gamla trädgård.