Inskriven på vårdavdelningen på Ackis

Nu har jag en sängplats på onkologavdelning 78 B. Planeringen var att jag skulle stråla hjärnan idag, men en av apparaterna är trasig. Jag får därför vänta med min behandling, troligen till i morgon. Vill ha strålning snarast. Hoppas att strålningen hjälper så att cancercellerna i hjärnan slås ut, trycket på olika nerver minskar (t ex den som ger känselbortfall i käken) och att jag slipper svullnaden i hjärnan som gav mig huvudvärk när jag inte tog kortison.

Har nu pratat med läkare, som skickar remiss för att tömma lungsäcken på vatten. Mängden vätska har ökat och jag har flera liter i vänster lungsäck. I höger är det lite mindre. En kan bara tappa en lungsäck åt gången och det kan ta några dagar. Med stöd av ultraljud sätter en läkare in en nål i lungsäcken. Sedan byts nålen mot en slang. En får inte tappa för snabbt, eftersom det blir en för stor omställning för kroppen. Slangen kan behöva sitta där i upp till tre-fyra dagar. Eventuellt kommer en också att tappa höger lunga senare. Ser fram emot att bli av med vattnet, men är lite nervös inför behandlingen.

Foto jag tagit Nåsten

Min strategi är att berätta om mina rädslor och förbereda mig så mycket jag kan. Ju mer jag vet vad de gör, hur det görs och vilka risker det medför, desto tryggare blir jag. När jag var barn skulle en vara duktig flicka och inte visa rädsla eller klaga. Nu är jag allt annat än en duktig flicka. Tycker det känns skönt att vara schåpig och vill inte förtränga de känslor och rädslor som kommer. Det är ju för min skull jag får behandlingarna och då agerar jag utifrån det jag tror är bäst för mig. Och så får andra tycka och tänka vad de vill. Denna strategi har fungerat bra för mig.

Jag delar rum med en mycket trevlig och öppen iransk kvinna. Har dessutom turen att ha utsikt mot tallarna på åsen där Sten Sturemonumentet ståtar högst upp på toppen. Jag får positiva känslor av grönskan trots dagens regn. Forskning visar att utsikt från sjukrummet mot träd och natur underlättar läkning.