Tack för alla kommentarer

 Läste flera kommentarer från er läsare igår. Sög i mig, men hade inte riktigt ork att svara. Nu sitter jag i sängen och har precis svarat.

Min syster sov här i natt. Idag har jag jobbat några timmar. Hade sedan ett feministiskt planeringsmöte med en partikamrat, som jag trivs att samarbeta med. Det gick så lätt att prata och samtidigtv skriva ihop ett konstruktivt dokument.

Har lätt att börja gråta när någon säger eller gör något omtänksamt, så det har blivit flera plötsliga och snabbt övergående gråtsnuttar vid telefonsamtal och möten.

Tänkte först skriva gråtattacker, men det känns så fel. Gråten kommer inifrån. Den är inget farligt anfall utifrån, utan snarare ett frisläppande av den känsla som dyker upp i stundens närhet.

Majveronika från min gamla trädgård. Visst finns det vackra "ogräs"