onsdag 18 april 2012

Normkritisk pedagogik

Idag har jag varit på ett seminarium om normkritisk pedagogik. Medverkade gjorde tre av författarna till boken Normkritisk pedagogik, som jag tidigare bloggat om flera gånger, bl. a här.

Uppsala Universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier bjöd in till seminariet.

Normkritisk pedagogik är inte en färdig pedagogisk metod utan ett samlingsnamn och ett förhållningssätt som utvecklas kollektivt. Syftet är bl.a. att synliggöra och bryta förtrycket i våra vardagliga rum och möten. Normkritisk pedagogik är allt annat än en quick fix-metod.

Delar av tänkandet utgår från Paulo Freire från Brasilien som bl. a skrivit boken Pedagogik för förtryckta. Freire hade en kristen-humanistisk människosyn. Grundtesen var att de fattiga inte skulle mata de fattiga med den rika världens kunskaper, utan ge dem möjlighet att själv komma till medvetenhet och erövra sin värld. Fattiga skulle vägledas av pedagoger för att i relation och dialog öka förståelse av den egna  situation och därmed erövra en ökad medvetenhet för frigörelse.

En viktig skillnad mot Freires inriktning är att normkritisk pedagogik tittar på fler maktaxlar än förtryckare och förtryckta utifrån kategorierna fattiga och rika. Om en bara granskar en maktaxel åt gången så riskerar förhållningssättet att stereotypisera och befästa befintliga maktstrukturer, alternativt att förändringen leder till att förtryckare och förtryckta byter plats. Normkritisk pedagogik är därmed mer dynamisk och låser inte fast i olika dikotomier.

För mig innebär normkritisk pedagogik kopplad till intersektionalitet och maktanalyser ett stort steg framåt för att utveckla kunskap, metoder och verktyg för ett jämlikare samhälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar