torsdag 19 april 2012

Hjärnmetastaser

Förra veckan gjorde jag en datortomografi. I dag träffade jag min onkolog. Jag har flera troliga, men små hjärnmetastaser, framförallt i förlängda märgen. Ingen var större än tre millimeter. Min onkolog sa att det brukar fungerar bra att stråla bort dem. Därför kommer jag att få strålning av hjärnan. Troligen första eller andra veckan i maj. Jag läggs också in någon/några dagar. Då kommer de också att tömma lungsäcken på vatten. Jag hade mer vatten nu än jag hade på skiktröntgen som togs i januari.

Har ju också haft mycket slem och ibland svårt att andas, så det blir skönt att tappa ur vatten. Levermetastaserna var både bättre och sämre. Däremot var levervärdena något bättre från labbproverna. Den behandling jag fått har nog haft effekt, vilket känns skönt.

Cancerfaktorn har fortsatt öka från 386 till 437. Röda blodkroppar, trombocyter m.m. har minskat. Hb ligger på 95. Immunförsvaret ser bra ut, vilket nog beror på de immunstärkande sprutor jag får.

Jag får ny behandling med Taxotere och Xeloda på måndag.

Nya beskedet med hjärntumörer är förstås jobbigt. Börjar gråta när jag skriver ner detta. Däremot har jag fortfarande en massa kamplust. Jag vill leva ett tag till. Min onkolog smålog nästan åt mig, när jag sa att jag vill ha fortsatt hög dos med Taxotere och sänkte den något. Kroppen ska ju både klara av cellgifter och strålning. Hoppas att min onkolog har rätt i att strålning hjälper och inte ger några allvarliga skador. Håll tummen för mig.

10 kommentarer:

  1. Det var tunga besked. Hoppas innerligt att du kan få god hjälp av både strålning och den cytostatika du får! Jag fick min första Taxotere igår efter sammanlagt 97 doser Navelbine...
    Vi får kämpa på efter förmåga!
    Kram / Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förut blev jag arg när någon sa att jag har fått leva så och så länge. Nu gläds jag¨åt varje månad såväl jag som andra frå leva ett värdigt liv. Livsperspektivet förändras. Häftigt att du har klarat dig så länge med Navelbin. Jag har ju klarat mig länge med Taxotere. kram
      Britt

      Radera
  2. Jag lovar att jag ska hålla tummarna för dig - måste vara väldigt trött med det låga Hb värdet. När jag var sjuk så åt jag extra blutsaft o järntabletter för att känna mig piggare.

    Du kommer att få flera fina år, trots sjukdom, det är jag övertygad om!
    Hälsar Kerstin

    SvaraRadera
  3. Jag blir så ledsen när jag läser att du också har fått metastaser i hjärnan. Det är väl jobbigt nog som det är för dig. Det vill till att orka och inte ge upp. Jag blir glad när jag läser att du fortfarande har kamplust kvar. Vi får innerligt hoppas att strålningen kommer att hjälpa. Jag kommer att hålla både tummar och tår för dig. Jag vill tala om för dig att jag själv hämtar kraft ur din blogg som jag läser i stort sett varje dag. Jag brukar tänka att orkar du så orkar jag. Jag ser dig som en mycket stark kvinna.
    Styrkekramar från Inga-lill

    SvaraRadera
  4. Britt,
    Jag håller alla tummar, pekfingrar, långfingrar, ringfingrar, lillfingrar, händer och fötter jag har...
    Berit

    SvaraRadera
  5. Jag håller tummarna för dig!! Du känner inte mig men det känns som jag känner dig,lite i varje fall:-)

    SvaraRadera
  6. Hej Britt,
    Vill bara skriva att du är en stor inspirationskälla för mig.

    Jag fick bröstcancer för några år sedan och en massiv behandling. Trodde i några år att nu var jag frisk men för några veckor sedan hittades det metastaser i mitt skelettet. Förstod då att jag är kroniskt sjuk i min cancer - ganska jobbigt att få detta beskedet som ensamstående mamma till 2 barn.

    Men att då få läsa din blogg gav mig en energikick, jag vill verkligen bli smittad av din livsenergi. Jag kommer att följa din blogg i många, många år till.

    Hälsningar Kristina

    SvaraRadera
  7. Klart du ska leva länge till! Det finns inget annat. Hjärnmetastasbeskedet var nog mitt livs värsta ögonblick. Får ångest bara jag tänker på det. Var helt säker på att det var helt kört, att jag bara hade veckor eller till och med dagar kvar att leva. Men så blev det inte. Din läkare verkar ha helt rätt, mina var också små som dina och jag strålades tio gånger mot huvudet. Det var ett och ett halvt år sedan så det funkade nog ganska bra ändå :-).

    Många många kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kajsa. Skönt att få höra om dina erfarenheter, om att dina också var små och spridda och att strålningen hjälpte. Just nu suger jag i mig av alla positiva erfarenheter och omtanke. Ena stunden ringer orden "aldrig ger jag upp " och nästra stund tror jag att jag snart är död.

      styrkekram tillbaka

      Radera
  8. Tack för all återkoppling. Behöver just nu all uppskattning jag kan få, så jag blir också glad av att läsa att det jag skriver ger andra energi.

    Tänker att det är skönt att en har känslor. Jag gråter mycket, men mår också riktigt gott mellan varven. Känslorna är som i en liten båt på stormigt vatten. Och med all omtanke jag får från er så är det tom ganska skönt att släpoa förtöjningen och bara glida runt i vågorna, att bara vara och samla åositiv energi.
    kram på er alla
    Britt

    SvaraRadera