Stor diskrepans mellan politik och forskningsresultat

Jag tycker det är oerhört intressant att läsa genusvetenskap. Njuter av all kunskap som finns. Önskar att politiska partier i högre grad tog till sig av ny forskning och använde forskningen för att utveckla politiken. Istället för att politiker använder metoder som har stöd i forskningen för att vässa sina verktyg och därmed närma sig en hållbar utveckling, så tycker jag att en gör precis tvärsemot. Min erfarenhet är tyvärr att dagens partier framförallt bygger politiken på egna upplevelser om ”hur det är”, erfarenheter som människor i ens nätverk har haft och opinioner som stöder den egna politiska inriktningen. Alla partier är på olika sätt bakåtsträvare.

Tror att ovanstående gör att jag förlorar energi. Märker att jag tappar mitt engagemang i vänsterpartiet, för att det finns så mycket motstånd mot att utveckla politiken. Likaså är intresset för demokrati lågt, i vänsterpartiet såväl som i övriga partier. Känner att jag åtminstone just nu inte vill lägga en massa tid på partipolitik. Vänsterpartiets kongress var i stort sett positiv och jag är nöjd med valet av partiledare. Däremot är jag fortfarande ledsen över respektlösheten och arrogansen från många partikamrater över de frågor som är viktiga för mig.

Anser att enda vägen att förändra samhället är genom visioner och politisk ideologi. Vänsterpartiet är det parti som står mig närmast. Samtidigt känns avståndet ibland oändligt mellan det jag tror är nödvändiga politiska ställningstaganden och innehållet i många av partiets program och handlingsplaner.

Jag är trött, trött, trött.