tisdag 10 januari 2012

Tankar om klass som diskrimineringsgrund

Min morfar var med och startade fackföreningar, arbetarkör och idrottsföreningar för närmare hundra år sedan. Han stod upp för det han trodde på och vägrade underordnade sig den så kallade överheten. Minns min mormors kommentar när vi sjöng ”Arbetets sönder”och strofen ”Människovärdet vi fodrar tillbaka”. Känner mormors starka upplevelse för dessa ord och behovet av stolthet och rätten att få vara en individ med samma värde som andra individer.

Under min mormors och morfars uppväxt var klassamhället tydligt. Det handlade inte bara om att underordna sig arbetsköpare för att få ett arbete med lön en kunde försörja sig på utan. En skulle också underordna sig prosten, läraren, länsman och andra som ansåg sig mera värda.

1948 antog FN deklarationen om mänskliga rättigheter. I teorin ansluter sig de flesta till denna teori, men i praktiken förväntas fortfarande arbetarklassen och statarnas och torparnas barnbarn underordna sig. Ofta utan att vara medvetna om klassamhällets konsekvenser i vardagen, tror många att det är en själv som har brister när stöd och uppbackning brister.

Den stolthet över att vara arbetarklass, som jag fått med mig från min barndom saknar många i dagens individualistiska samhälle. Borgarnas och framförallt moderaternas budskap att det är dig det är fel på om du misslyckas gräver sig djupt in i människors självkänsla. Artonhundratalets krav på underordning lever vidare, men ofta i osynliga budskap och normer om hur du ska vara för att duga.

Klasstillhörighet handlar såväl om ställning i förhållande till produktionsmedlen, som om din position i vardagen.

Vänsterpartiets partiprogram har många bra texter om detta. T ex står det att samhället behöver motverka den vardagliga och ofta omedvetna diskriminering som så många människor utsätts för.

”Det är inte bara materiella förhållanden som bestämmer ramarna för vårt handlande. De bestäms också av kultur, sedvanor och tankemönster. Uppfostran, utbildning, lagstiftning och massmedia producerar ständigt ideologi. Det är en kamp om människors medvetande och värderingar. Ideologiproduktionen är ingen kapitalistisk konspiration, utan sker i ett försvar av olika intressen, såväl medvetet som omedvetet. ”

”Det socialistiska samhället innebär inte historiens slut eller att alla konflikter och missförhållanden försvinner. Vad det handlar om är att vi människor, genom att bryta de strukturer som sorterar och förtrycker oss, erövrar möjligheten att utveckla ett solidariskt samhälle.”


Ett annat sätt att mer kortfattat skriva detta är att uttrycka att maktrelationer såväl har en materiell dimension, som en symbolisk dimension.

Genom att införa diskrimineringsgrunden klass i diskrimineringslagen ges utmärkta förutsättningar att arbeta med de symboliska förutsättningarna i människors vardag. Diskrimineringslagen innehåller grovt sätt tre viktiga delar.

• Definitioner av de olika diskrimineringsgrunderna

• Möjlighet att själv anmäla till diskrimineringsombudsmannen om du har blivit diskriminerad av en arbetsgivare eller i skolan eller inom andra områden som uttrycks i lagen.

• Målinriktat, främjande och förebyggande arbete för att motverka strukturell diskriminering ska bedrivas av arbetsgivare och utbildningsanordnare. Lagen definierar vilka grunder som ska ingå i detta arbete. För arbetsgivare krävs bara målinriktat arbete för tre av lagens sju grunder och för utbildningsanordnare förebyggande och främjande arbete för fem diskrimineringsgrunder. DO kräver vid tillsyn att kartläggningar ska göras om nuläget på den enskilda arbetsplatsen/skolan/högskolan. Dessutom ska mål sättas upp, insatser redovisas och uppföljningar och analyser göras utifrån uppnådda resultat. Förskolor/skolor/högskolor ska involvera barn, elever, studenter i arbetet.

Min arbetsgivare, Vård & bildning, Uppsala kommun har beslutat att vi ska arbeta med samtliga sju diskrimineringsgrunder när det är tillämpligt.

Som samordnande tjänsteman i detta arbete är jag ofta ute och pratar på arbetsplatsträffar. När kommunalare är med på dessa träffar frågar ofta någon varför inte klass finns med som diskrimineringsgrund. Många skolledare hos oss kommer från arbetarklassen och bär med sig erfarenheter av att göra karriär i gårdagens och dagens klassamhälle. De efterlyser också klass som diskrimineringsgrund.

När jag tidigare bloggade om klass som diskrimineringsgrund, så skrev jag också om den dolda läroplanen. Den beskriver på ett bra sätt hur skillnaden i bemötande från lärares sida utifrån klasstillhörighet påverkar elevernas självkänsla och studieresultat.

Jag har pratat med såväl forskare som studenter om de förväntningar och osynliga normer de känt över hur de ska uppträda som arbetarklass på universitetet. Det är många som undvikit såväl fester som promotioner för att en inte behärskar överklassens kultur och akademiska vanor. En del upplever skam och utanförskap och lägger ansvaret på sig själva istället för att genomskåda maktstrukturerna.

Klassdiskriminering kan motarbetas genom att klass införs som en ny diskrimineringsgrund. För mig är det därför självklart att både bedriva en klasskamp via fackföreningsrörelsen och politiken för att omfördela resurser och makt och att arbeta med såväl synliga som osynliga maktstrukturer i människors vardag.

Tycker därför det är viktigt för ett arbetarklassparti att arbeta för att klass som diskrimineringsgrund införs i diskrimineringslagen och krav ställs på att såväl arbetsgivare som utbildningsanordnare arbetar målinriktat för allas jämlika villkor. Håller du med mig? Annars – ge mig gärna motargument i kommentarsfältet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar