söndag 8 januari 2012

Min kropp orkade

Det blev nyss mörkt och jag är tillbaka i min säng med datorn i knäet. Trött, lite känslosam (såväl ledsen som glad) och framförallt nöjd över att min kropp har orkat hela kongressen. Det trodde jag inte var möjligt.

Har gått upp klockan sju varje morgon i fyra dagar och aldrig kommit hem före elva på kvällen. Stannade en stund på festen igår. Låg och vilade på en bänk i Konsert och kongresshuset mellan kongressavslut och middag. Hade jag gått hem emellan hade jag inte orkat tillbaka, men på detta sätt gick det. Hade trevligt. Jag klarade t.o.m. att dansa. Skrattade åt flera olika stå-upp-are. Lasse Ohly visade sig ha goda talanger inom området. Befriande att skratta, dansa och koppla av från alla förberedelser av tal, beslutsomgångar och intensiva lyssnande.

Har sovit ganska dåligt i två nätter. Legat och förberett vad jag ska säga och vilka jag behöver prata med. Dessutom har känslorna snurrat runt och jag har gråtit en del. Blev mer andfådd vid morgonens cykeltur än vid tidigare morgnars cykelturer.

Har inga problem med vätskande fingrar och blödande skavsår. Har äntligen tappat den gamla tumnageln, så jag slipper plåster och bandage. Tar min Ipren varje morgon, men har i övrigt bara behövt någon enstaka värktablett. Min största oro är en hård klump i buken, som jag framförallt känner av när jag lutar mig framåt. Har lite ont i buk/mage ibland, men känner inget särskilt från levern.

Fjolårets isskulpturutställning i stadsparken
Summasummarum så lever jag och har orkat massor. I morgon blir det provsvar och cellgifter på morgonen, därefter möte på jobbet och sedan barnbarn.

1 kommentar:

  1. Oh, vad härligt att du orkade vara med hela tiden !!!!
    "Kinna"

    SvaraRadera