Just nu går det mycket tid åt att läsa alla handlingar inför vänsterpartiets kongress. Dessutom använder jag en hel del tid åt att kommentera det som skrivs på vänsterns framtid. Tycker att det ingår i en god demokratisk kultur att delta i samtalen och diskussionerna när jag nu är kongressombud.
Har samtidigt full förståelse för att det är omöjligt för alla att hinna. Jag har mycket ”fri” tid att använda till detta.
Samtidigt blir jag ibland lite less för att det så lätt blir väldigt ytligt på facebook. Likaså finns det en del spretiga och ibland inte särskilt konstruktiva motioner och motionssvar. Detta ibland sönderhackande tyckande medför att jag tappar viktiga perspektiv och också hamnar i försvarsställning istället för i samtal som utvecklar. Ofta när jag sticker ut hakan tillskrivs jag också en massa saker som har väldigt lite med det jag tror på och arbetar för att göra, vilket blir ganska tröttsamt. Nedanstående kommentar är jag tacksam för, eftersom den förklarade en del av de reaktioner jag fått.
’Tänk om du alltid var så ödmjuk som du var nu, och inte skrev saker som "Vad roligt det skulle vara om alla avslag, bifall, gillanden etc bara handlade om åsiktsskillnader och inte alls om makt och rädsla"’
Under några år har jag läst alla kommunala grundskolors kvalitetsredovisningar i Uppsala. Första gången jag gick igenom alla texterna skrev många skolor ”På den här skolan behandlar vi alla lika”. Jag kommenterade detta och sedan tror jag att medvetenheten har ökat om att vi vill behandla alla lika men att vi inte gör det. Det finns en massa normer som inte har med sakfrågor och kunskaper att göra, men som gör att vissa får mer makt och möjligheter än andra.
Det är så vanligt i alla olika sammanhang att beskriva och skriva ner allt vackert vi vill, utan att reflektera över hur vi sedan faktiskt gör. Den där makten en själv har att påverka är det ganska vanligt att inte vilja kännas vid, för att istället lyfta fram allt en tycker att andra, andra med mer makt ska göra. Att vilja vara god är positivt. Om detta också innebär att en i sin vardag arbetar för att vara reflekterande god, så blir det så mycket mer värt.
Mina påpekanden om att vi inte alltid är som vi vill vara väcker ibland ilska, ja till och med ursinne. En skjuter budbäraren istället för att granska sig själv och den grupp en tillhör. Likaså väcker det reaktioner när jag ställer mig vid sidan av osynliga normer och påpekar att de finns.
Jag tänker alltså fortsätta tjata om att det skulle vara roligt ”om alla avslag, bifall, gillanden etc bara handlade om åsiktsskillnader och inte alls om makt och rädsla".
Likaså tänker jag fortsätta försöka granska mig själv, hur jag gör, om jag står upp för det jag tror på, om jag dömer andra utifrån mina fördomar, om jag tillskriver andra saker som mer har med mig själv att göra etc. Tror det är viktigt att se sitt eget flockbeteende och att inte bidra till att utse fiender. Istället arbeta för att bli överens om vad som är viktigast att förändra i samhällets alla såväl materiella som immateriella maktordningar. För att jag är övertygad om att ett systemskifte är nödvändigt och att en annan värld är möjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar