De sju dödssynderna är begrepp inom katolicismen. De har alla positiva motsvarigheter i de sju dygderna. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja sågs som synd. Dygderna är ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, avhållsamhet, tålamod och flit.
Dessa dödsynder utgör delvis en del av de kulturer jag tillhör. Jag har påverkats av dem från jag var liten. Begreppet lagom påstås känneteckna många svenskar. Jag är en av dem, jag är en ”lagommänniska".
Det innebär att jag i de flesta sammanhang är någonstans mitt emellan ytterligheterna. Men i vissa sammanhang befinner jag mig i den ena eller andra ytterligheten
Högmod - ödmjukhet
Det är inte fel med lite mer högmod (eller uttryckt på ett annat sätt att vara stolt över den en är och det en kan) och lite mindre Jante. Samtidigt kan det vara en bra egenskap att vara ödmjuk när en själv befinner sig i en maktposition och därmed få andra att våga vara lite mer högmodiga.
I många kvinnogrupper finns det en kultur av att vara (oärligt) ödmjuk. I dessa grupperingar ska en gärna skrapa lite med foten och säga snälla saker åt andra kvinnor, oavsett en menar det en säger eller inte.
Dessa strategier är inget för mig. Jag klarar inte att låtsasödmjuka mig, utan är ofta rakt på. Tror att ett skäl till att jag kommer i konflikt med andra kvinnor är att jag inte inrättar mig i den vita kvinnokulturnormen. När jag var yngre förstod jag inte – och nu väljer jag att vara normbrytare i en sådan kultur. Våga vägra Jante!
Girighet - generositet
Girighet är väl alltid fel. Däremot kan en behöva samla lite i ladorna, för kommande dåliga år. Generositet i alla sammanhang kan bli problematiskt om generositeten inte är grundad helt igenom. Generositet som en sedan ångar är inget bra.
Vällust - kyskhet
Finns väl aldrig någon anledning att försöka framstå som kysk om en inte känner så och det inte handlar om att vara solidarisk med andra
Avund - medmänsklighet
Om jag känner avund är det viktigt att erkänna och synliggöra dessa känslor för mig själv. Tror att det är en förutsättning för att också stärka sina känslor av medmänsklighet. Kan inte minnas att jag överhuvudtaget var avundsjuk som barn och ungdom. Förstod inte andras reaktioner, eftersom jag inte själv kände dessa känslor. Minns bara alla förnumstiga påpekanden om att en inte får vara avundsjuk och kände mig nog bekräftad i mitt sätt att vara.
Frosseri - avhållsamhet
Tycker att en vid enstaka tillfällen ska tillåta sig att frossa, särskilt om mitt frossande inte drabbar miljön eller andra människors möjlighet att också få frossa någon gång.
Vrede - tålamod
Vrede är en kraft, som en ska bejaka om den leder till något positivt för min hälsa eller för samhället. Oavsett jag visar min vrede eller inte vill jag välkomna mina känslor för mig själv. Tålamod är väl ett bra förhållningssätt, när jag vill hitta det i mig själv. Några djupa andetag då och då kan kännas helt rätt. Däremot ogillar jag när krav ställs på mig eller andra att vi ska visa tålamod.
Lättja - flit
Precis som flera andra egenskaper är nog både och, liksom lagom, bra förhållningssätt.
Denna text påbörjade jag för länge sedan. Har inte haft tillräckligt med tid att skriva ner det jag har i huvudet som tar tid. Därför lägger jag ut detta halvdana blogginlägg idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar