söndag 18 september 2011

Urkig

Tycker att veckan har varit ganska OK, utöver cellgifternas påverkan på kroppen. Har inte oroat mig på djupet, men kanske känt mig lite gnällig. I går kväll och idag kom tankarna med förnyad kraft: Hur länge får jag leva? Buken är ganska hård och jag har en del problem med matsmältningen. Är orolig för att levern snabbt ska bli sämre.

Igår var min dotter här med alla tre barnen. Sedan var treåringen iväg med mamma och lillasyster på födelsedagskalas och jag fick förmånen att vara ensam med mitt äldsta barnbarn. Han är väldigt självgående. Jag njöt av hans närvaro i nuet, hans frågor och hans kreativa lek. Vill följa mina barnbarn, vara närvarande i deras liv och få njuta av dem. Vet samtidigt att livet går vidare även utan mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar