onsdag 7 september 2011

Magkänsla

Nu har jag googlat lite på ordet magkänsla. Råden spretar från att en alltid ska lita på sin magkänsla till att en inte alls ska göra det. Jag hittade också en avhandling om chefer och magkänsla som finns beskriven i tidningen Chef. Lita inte på din magkänsla. Arie Riabacke forskning pekar på att magkänslan ofta spelar oss ett spratt.

»Den mänskliga förmågan att fatta vettiga beslut är ganska begränsad. Vi har svårt att hantera stora mängder information och har känslomässiga hang-ups på vissa saker. Vi är människor, helt enkelt.

Till exempel så kan vi vikta olika faktorers betydelse felaktigt. Vi tror att sådant som har hänt nyligen är viktigare än det som ligger längre tillbaka i tiden. Vi går också efter olika tumregler och fattar beslut som vi alltid har gjort. Vi har svårt att lyfta blicken, därför att beslutskulturen sitter i väggar och tak.«


En frågeställning är hur mycket en ska gå på magkänslan när en rekryterar nya chefer och medarbetare. Risken är stor att en rekrytera människor som liknar en själv, när det gäller såväl värderingar, som fritidssysselsättning, som hudfärg, modersmål och klasstillhörighet. Likar rekryterar ofta likar, vilket medför att människor diskrimineras och arbetsgivaren går miste om viktiga kompetenser som kan bidra till ökad positiv kreativitet på arbetsplatsen. Dessutom finns risken att många kunder/brukare/ elever/föräldrar inte känner sig bekräftade och får sina behov tillgodosedda. Att en kan bli granskad och dömd att betala diskrimineringsersättning när människor diskrimineras, tycker jag är bra.

Om en helt frångår magkänslan/intuitionen finns också en risk att rekryteringen blir fel, för att en vägrar lyssnar på ”varningssignalerna” .

När det handlar om snabba beslut/reaktioner så har en ofta nytta av sin intuition. När jag förr jobbade som lärare, när jag var kommunalråd och nu när jag är ute och föreläser behöver jag vara inkännande för det som händer i mötet. En person som strikt följer sitt eget upplägg och vägrar anpassa sig till sin omgivning blir nog ganska ointressant och oinspirerande att lyssna på. Vem vill lyssna på en människa, som inta alls följer sin intuition.

Om en följer sin intuition i bemötandet av andra så fortsätter en åh andra sidan att säga samma saker och agera på samma sätt som en alltid har gjort, vilket kan medföra att en fortsätter att stereotypisera en del människor. Jag har tidigare bloggat om att jag behöver tänka mig för och använda mitt intellekt när jag träffar mina barnbarn. Om jag bemöter dem som jag själv blev bemött som barn och som jag bemötte andra barn för trettio år sedan, så begränsar jag både pojken och flickan i deras möjligheter att få vara individer, oavsett könstillhörighet.

Jag känner ibland oro för att min cancersjukdom ska ha försämrats. Ibland stämmer min intuition och cancern har ökat och ibland stämmer den inte alls. Det är därför viktigt att följa upp sjukdomen med blodprover och olika röntgen- och andra diagnostiserande undersökningar. Det räcker inte att följa hur jag känner det och var jag har ont.

Jag tror det är viktigt att delvis gå på intuitionen och delvis lära om och använda sitt intellekt. Om en helt följer sin magkänsla så finns en risk att en lurar sig själv, när det gäller den egna hälsan. I bemötande av andra och i beslutsfattande så kommer diskrimineringen utifrån klass, kön, hudfärg, modersmål, funktionsnedsättning m.m. att fortsätta om alla följer sin magkänsla. Så lyssna på magkänslan men lita inte på den. Det är aldrig för sent att lära om!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar