Näsblod, tillit och FAS 3

Vaknade 0:58 i natt av att jag blödde näsblod. Det gör jag ganska ofta, men i natt ville det inte sluta. Låg på rygg med bomullssudd i näshålan och somnade av och till. Klev upp klockan sju. Det droppade fortfarande blod från näsan. Klockan 8 gick det att ringa onkologiska dagavdelningen. Jag blev uppringd strax efter 9. Det är öron, näsa, halsmottagningen som kan stoppa blodflödet. Sjuksköterskan på ODA meddelade att jag skulle komma.

Kändes eländigt när blodflödet inte upphörde. Skamligt och lite kladdigt, ungefär som mensblod, blod som hen inte ska visa. Mitt förnuft säger förstås något annat, men skamkänslor sitter så djupt. Bestämde mig för att ringa en kompis istället för att kämpa mig iväg själv som farlig bilchaufför eller ”äcklig” taxikund. Blir glad när andra erbjuder sig att hjälpa mig, men har svårt att be om hjälp. Har ett motstånd i att ta plats med mina alldeles egna och privata behov, men står gärna på barrikaderna för andras skull.

Min kompis kastade sig i bilen och kom direkt. Var självklart för henne och jag får ringa när jag vill om det så är mitt i natten. Har flera sådana släktingar och vänner, men ändå bär jag denna ”kämpa-själv-kan-själv-börda”. Gråter när jag skriver detta. Varför ska det göra så ont i mig att be om hjälp, när jag vet att många människor gärna vill hjälpa. I princip alla vill nog dra sitt strå till stacken och hjälpa andra, i varje fall om hen inte känner sig utnyttjad i hjälpandet.


Tror att bristen på tillit mellan människor ökar i dagens samhälle. Det finns undertoner av en kultur som säger att den som har pengar kan köpa allt och den som inte har pengar har sig själv att skylla. Tillitsbrist = andra är egoister och vill bara utnyttja dig. Och undertonen att du ska visa andra när du känner dig hjälplös.
På Facebook finns det många som skriver om hur de blir utnyttjade av en del giriga företag i FAS 3. Citatet

"Jag tror att den dagen jag blev Fas 3 var det något som gick sönder inuti. Jag kan inte komma runt den här springande punkten att jag blir betald för. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte med mitt förstånd omfatta vad jag ska göra med den informationen"

säger det mesta, inklusive bilden här intill. Rädslan för att bli utnyttjad är något alla nog får jobba med, för att kunna må gott av att ge. Likaså tilliten till andra. Däremot har vi ett gemensamt samhälleligt ansvar för att människor inte ska utnyttjas och kränkas. Gårdagens tacka, bocka och buga samhälle för dem som har det bättre ställt och/eller har makt vill jag inte ha tillbaka. Avskaffa FAS 3 och stupstocken i sjukförsäkringen! Ta istället politiska beslut som ökar jämlikheten och tryggheten.

Som du förstår är jag hemma igen efter att ha fått hjälp med mina blödande kärl i näsan. Var rädd för att det skulle göra ont, när läkaren stack upp sina instrument i näsan. Undersökningen var lite obehaglig. Jag tog plats med min emlighet. Inga duktig flickasidor idag inte. Min kompis höll mig i handen och sköterskan lade en mjuk hand på mitt huvud. Läkaren hade god social kompetens och var trygg i sina arbetsuppgifter. Fick sedan en tuss med bedövningsmedel i näsan och själva ingreppet med att stänga till blodkärlen gick väldigt lätt och smärtfritt. Nästan så jag njöt av att bli väl omhändertagen av alla.

När jag kommit hem ringde läkaren som skickat remissen om bakterieprovtagning i näsan. Jag hade inga dåliga bakterier, bara goda. Uppskattar att hon ringde och informerade. Är trött efter nattens blödningar och dagens ingrepp, men i övrigt känner jag mig igen ganska förnöjsam. Mår gott av allt vänligt omhändertagande. Tack Ackis och alla professionella kloka medarbetare, som låter mig ta plats med alla mina behov.