Jag har i mitt liv nästan alltid haft fullt upp, vilket tidigare inneburit att jag gjort många olika saker under en dag. Nu innebär fullt upp att jag gör väldigt lite, eftersom allt görande tar längre tid och jag ofta behöver vila även dagtid. När klockan är åtta på kvällen längtar jag efter att gå och lägga mig. Ofta när jag kliver upp så kan jag längta efter att åter få gå och lägga mig. Tur att jag har vissa måsten och kraft nog att inte stanna kvar i sängen. Annars skulle mitt liv vara mer eländigt.
Grät en skvätt innan jag klev upp och gjorde frukost. Strax efter halv nio gick jag hemifrån. Valde att promenera eftersom jag tänkte att det blivit för långt att först cykla till Ackis och sedan till jobbet. Väntrummet för att ta labbprover var fullt med folk. Jag fick vänta en timme och ändå hade jag turen att få en tidigare kölapp, bytte från nummer 117 till 107. Under väntetiden hämtade jag ut några recept på sjukhusapoteket. Det blev en stor kasse med tre stora Fragminsprutorpaket.
Från Ackis åkte jag buss till jobbet, vilket krävde ett bussbyte. Först kvart i elva satte jag på min dator. Småpratade med en arbetskamrat som sitter snett emot mig i vårt öppna landskap. Jag sitter med tre andra i ett delvis avgränsat utrymme, vilket passar mig bra. Har ingen längtan efter eget rum. Går in i särskilda dator- och samtalsrum när jag har möte med någon eller behöver vara i fred.
Kvart över tre klev jag på bussen och kvart i fyra klev jag in genom min ytterdörr. Nu har jag gjort YogaNidra, läst tidningen och gjort dagens SUDOKO.
Allt är inte elände. Precis som alla andra dagar växlar känslorna mellan glädje, längtan, sorg, allvar, ilska m.m. När jag väntade på bussen njöt jag av att för första gången i vår höra en koltrast sjunga. Längtar efter att ta mig till Årike Fyris för att lyssna på storspoven.
Foto: Staffan Waerndt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar