Tankar om kollektivtrafiken

Står vid spår 12 och väntar på tåget till Nyköping. Solen värmer och det är riktigt behagligt. En ung tjej går runt och delar ut Tillsammans i Mälardalen, TIM, en tidning för dig som reser i Mälardalen. Ingen vill ha, inte jag heller. Tänker att jag redan vet vad som står i denna tidning. Sedan ändrar jag mig och hon får i varje fall lämna ifrån sig en tidning. Säger till henne att jag ska se om jag får mina fördomar om tidningen bekräftade. De som bekostat tidningen är SJ, UL, SL, VL och länstrafiken.

Artikeln om stress innehåller intressant information. Pendelresenärer inom kollektivtrafiken löper 70 procent mindre riskatt drabbas av hjärtinfarkt, jämfört med bilpendlaren. Skälen är dels att kollektivtrafikresenären slipper stressen att sitta bakom ratten i bilköer och dåligt väder, dels att kollektivtrafikresenärer rör sig mera. Att åka kollektivt innebär också att cykla eller promenera mellan hem och hållplatser.

Att SJ:s regionala trafik ökat mycket visste jag, men inte at ökningen var så stor som 50 procent sedan 2005. I Mälardalen ökar resandet med 500 000 resor per år. Både busstrafiken och tågtrafiken ökar. Ett skäl till ökningen är att människor pendlar mer, ett annat att det har sats in nya tåg mellan olika orter. Detta har jag känt till efter som jag som politiker och kommunalråd i Uppsala varit engagerad i regional kollektivtrafikutveckling, på flera olika sätt. TIM är framförallt positivt.

Jag fick delvis mina fördomar bekräftade, när jag läste TIM-tidningen. Orsaken till tågförseningar och problem beskrivs framförallt som kalla vintrar och mycket snö. Bristerna hos aktörerna sägs vara att informationen varit för dålig och att detta nu åtgärdas. Det ingår alltid i ett varumärkeskoncept att du ska vara självkritisk på någon punkt när saker inte fungerar. Och brist på information är en sådan lagom sak att synliggöra.

Tidningen var tack och lov lite mindre glättig än jag förväntat mig, men det jag framförallt tycker är problematiskt är att politiken osynliggörs. Bilden som ges blir framförallt att med några små åtgärder så blir allt bra och bristerna har inget med politik att göra. Den allmänna trenden bland befolkningen är också att klaga på SJ eller SL eller någon annan utförare.

Väldigt lite kommer fram om bristerna i systemet med konkurrensutsättning, där den som lovar lägst pris vinner upphandlingen. Minns en artikel i kommunernas tidning, Kommunaktuellt i början av 90-talet, som redogjorde för alla problem som marknadslösningarna i Englands kollektivtrafik lett till. Tåg spårade ur och ledningarna ramlade ner pga dåligt underhåll. Vinst och pressade kostnader prioriterades före säkerhet. Där är vi nu i Sverige.

Marknadslösningarna gör också att vissa kunder ses som viktigare än andra. Jag har tidigare skrivit om att hen som Uppsalabo inte längre kan boka sovvagn hem från Åre. Tågtrafiken har försämrats mellan Uppsala och Nyköping. Tidigare direkttåg på helgerna har tagits bort. Nu tvingas vi igen byta i Stockholm, vilket både medför att resan tar längre tid och att man måste på tåg och av tåg.

När jag anlände till Stockholms centralstation nu på hemresan, stod ett tåg till Sundsvall via Uppsala på samma perrong, klart för avgång. Det fick jag inte åka med för jag hade en regional biljett. Min hemresebiljett kostade 30 kronor mindre än biljetten till Åre i påsk, men berättigar mig inte till att ta det bäst tåget hem. En sådan bästatågbiljett kan jag inte köpa när jag kommer från Nyköping och ska till Uppsala.

Min mamma åker därför nu hellre buss när hon ska komma till mig.

Upphandlingen av utförare har inneburit flera försämringar. Min systerson som rest mellan Stockholms innerstad och Södertälje beskriver hur det går mycket snabbare att åka bil än pendeltåg trots att det är ofta är bilköer. Pendeltågen är inte pålitliga.

En annan fråga utöver marknadslösningarna inom kollektivtrafiken är hur mycket pengar som politiken avsätter för investeringar och driftkostnader. Det är ganska stora skillnader mellan vänster och höger. För snåla investeringsramar har gjort att nödvändiga infrastruktursatsningar inte genomförts. Det går idag för många tåg på den räls som finns. Minsta lilla försening för ett tåg, gör att alla tåg får problem att avgå i tid.

För övrigt gick tågen i tid för mig både från Uppsala och från Stockholm. Däremot hade en ledning gått sönder söder om Södertälje, så därifrån blev det buss till Nyköping. Jag blev en halvtimme försenad vilket är helt OK. På hemvägen var alla mina tåg i tid, men jag hörde om många andra inställda tåg ur högtalarna.

Det är inte säkert att min kropp klarar tågresor med flera byten om jag blir sämre i cancern. I så fall tvingas jag att belasta miljön mer genom att ta bilen eller bussen, istället för det miljövänligaste tåget.