Cancerfaktorn har fortsatt för tredje gången åt fel håll och ligger nu på 100. MRT- undersökningen visade också på försämringar, men inte så mycket. Immunförsvaret fungerar, men röda blodkropparna ligger lite lågt. Övriga värden är OK.
I morgon ska jag istället för att behandlas med Taxol få Navelbine och Avastin. Navelbine är ett ganska snällt cellgift, som nog inte har samma nervpåverkan som Taxol. Läste på Fass.se.
Och det är samma uppräkning av olika biverkningar, immunförsvar, illamående, blodbildning, inflammation i munslemhinnan m.m. som för alla andra cellgifter jag hittills fått. Blir faktiskt skönt att slippa Taxol, och den ganska starka nervpåverkan jag haft på mina sensoriska nerver i höger hand.
Så här verkar Avastin enligt Fass.se.
” Avastin innehåller det aktiva innehållsämnet bevacizumab, som är en humaniserad monoklonal antikropp. Monoklonala antikroppar är proteiner som specifikt känner igen och binder till andra unika proteiner i kroppen. Bevacizumab binder selektivt till ett protein som kallas VEGF (human vaskulär endotelial tillväxtfaktor), som finns inuti kroppens blod- och lymfkärl. VEGF gör så att blodkärl växer i tumörer och dessa blodkärl förser tumören med näringsämnen och syre. När bevacizumab är bundet till VEGF förhindras VEGF att fungera normalt. Detta förhindrar tumören att växa till genom att blockera tillväxten av blodkärl som förser tumören med näringsämnen och syre.”
Både Avastin och Navelbine får jag som infusion. Avastin en gång på tre veckor och Navelbine två gånger på tre veckor.
MRT-undersökningen genomfördes ju denna gång också på nacke och axlar. Där var inga försämringar. Metastastillväxten var i några kotor, troligen ländkotor. Det gör att muskelsvagheten i högerarmen nog beror på något annat. Vad vet jag inte.
Min läkare var optimistisk och tror att den nya behandlingen ska hjälpa. Eftersom jag har hjälpts av många andra behandlingar, så är förutsättningarna större att även detta hjälper mig. Han trodde att Taxotere också ska kunna hjälpa som en mer tuff behandling. Inriktningen nu är att ge milda behandlingar så att kroppen orkar, och så finns Taxotere att ta till om jag snabbt skulle bli sämre. Det finns fler s.k. milda behandlingar. Ett nytt bröstcancerläkemedel är t ex klart att registreras.
Jag ser fram emot behandlingen i morgon och hoppas att den minskar mina känningar i skelettet.
Tankar i väntrummet
Jag kände mig som en livslåga bland miljarder andra. Hade en känsla av att det inte är så svårt att ”lämna kroppen” när livet är slut. Jag är en liten människovarelse som kämpar på med mitt liv och min kamp och vi är många. Några bryr sig om mig, andra inte. Jag är som ett litet fladdrande löv i vinden, som blåser lite hit och lite dit, lite högt och lite lågt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar