Jag kom i väg på distriktstyrelsemötet 2 timmar försenad. Njöt av talgoxsång när jag kom ut genom ytterdörren. Det gick att promenera de få hundra meter jag har till Vretgränd, sitta på mötet ca en timme och sedan gå hem igen. Hade inte orkat så mycket mer.
Nu är jag inställd på att åka till jobbet i morgon när jag i lugn och ro gjort mig i ordning. Har ingen tid att passa, så det kommer nog att fungera även om jag bara är där någon/några timmar. Ställer ingen klocka på morgonen.
En kompis var här med några bananer och lite annan omtanke. Mår gott av alla omtänksamma vänner och särskilt av all omtanke från min dotter.
Nu är jag tillbaka i sängen. Har börjat läsa lärarförbundets pedagogiska magasin. Läste Leif Mathiasons ledare. Han är smärtsamt urtydlig med bristerna i dagens ytliga politiska samhällsdebatt.
Så här skriver han bland annat under rubriken ”En hårt vinklad och tendentiös bild av svensk skola”
”Varje försök till ifrågasättande, varje ansats till nyansering har reflexmässigt getts etiketten »dum« och därmed inte bemötts sakligt, utan i stället förringats och inte sällan förlöjligats.
All samhällsdebatt handlar om att skapa bilder. Slagkraftiga bilder som lyfter fram och tydliggör de problem eller aspekter på en fråga som man vill ska hamna på den politiska dagordningen. Man kan säga att det handlar om att konstruera en slags ställföreträdande verklighet.
Verkligheten – om den nu ens existerar i bestämd form – är ju så mångfacetterad och komplex att den egentligen inte går att gestalta i en samlad, rättvisande beskrivning. Den väller fram omkring oss i ett oavbrutet flöde av händelser och skeenden. Omöjlig att överblicka, omöjlig att fånga in. Den antar dessutom skilda skepnader beroende på vilken utkikspunkt man har. Men det är trångt på den offentliga scenen. För att nå ut och få genomslag gäller det att renodla bilderna, rensa bort nyanser och gråtoner och annat som stör utsikten, så att de framstår så entydiga och lättfattliga som möjligt. Att spela på missnöje eller måla upp katastrofscenarier är patenterade framgångsvägar.”
Lilla Sverige går i storebror USA:s fotspår med triangulering, högerpopulism, svartvithet och känslostormar. Fler motkrafter behövs – inte mer av pr-folk och varumärken. Och samtidigt tillhör jag en förvaltning som tvingas in i dessa mönster för att inte förlora kunder/elever/brukare. Och ett parti som gör som alla andra, pratar om hur vi ska förpacka budskapet. MOTKRAFTER EFTERLYSES!!! En annan värld är möjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar