Borde-göra och uppochner

Sov dåligt i natt och hade försovit mig om inte min dotter ringt 7.15. Sedan har det varit ganska fullt upp. Kom nyss hem från kören och känner mig trött och lite skakig. Cyklade omkull när jag skulle korsa en gata, men slog mig inte alls. Blev nog lite omskakad. Borde ha sänkt sadeln och tagit av barnsadeln från cykeln, eftersom barnsadeln är i vägen när jag ska av och på cykeln och sadeln sitter för högt. Borde också byta batteri i baklampan, eftersom den lyser så svagt. Dumt att inte fixa cykeln, så att jag cyklar säkrare.

Flera borde-göra är att jag behöver nya glasögon . Dessutom ska jag skicka julkort och köpa julklappar. Skjuter en del saker framför mig. Energin räcker helt inte till alla borde-göra just nu. Tycker det är lyxigt att bo i lägenhet och ha gångavstånd till city. Mina borde-göra är helt klart överkomliga att fixa och inte alls betungande. Bara lite skönt att klaga.

För övrigt är jag nöjd över att ha ett meningsfullt jobb att gå till och säkra inkomster som kommer varje månad. I lördags skrev jag om att P1-programmet konflikt handlade om den ökade fattigdomen i Europa. I programmet framförde flera också att de kände skam över att vara fattiga. Trots att många vet att de har få möjligheter att själva göra något åt sin ekonomi, så känner man skam. Här i Uppsala berättade en rektor att det blivit ett nytt skällsord att vara fattig.

Jag hör ganska ofta människor klaga över att pengarna inte räcker. De som klagar tillhör ofta medelklassen och har ganska stora ekonomiska frihetsgrader. Människor som verkligen har lite pengar tiger nog däremot och visar en fasad utåt. Tänker på alla barn som växer upp i hem där det saknas pengar till vinterkläder, till cyklar, till biobesök, till Stockholmsresor m.m.

I lördags skrev jag också om Kosmo, som hade ett inslag om romer i Europa. Igår pratade jag med en kille som varit på konferens med unga romer i helgen. Det var mer än hundra unga romer med på konferensen. Alla försökte ibland dölja sin etniska identitet för att slippa bli diskriminerade och trakasserade.

Våra verkligheter är så väldigt olika i dagens Sverige och Europa. Det är absurt att det är dem som drabbas hårdast av orättvisorna som känner skam och döljer sin identitet och situation. Att vi med fler möjligheter klagar ibland är helt Ok, men det är väl inte fel att ibalnd tänka oss in i varandras verkligheter.