Ibland kan jag istället känna sorg och vrede över att bröstcancer har tagit en så stor del av mitt liv. Det är så mycket som jag ville och vill göra som nog inte blir av för att bröstcancern blir ett hinder för mig. Känner avundsjukan mot andra människor som inte bär på dödliga sjukdomar.
Ibland tänker jag på att jag bor i ett rikt land med en god sjukvård, som alla medborgare har rätt till. Vill kämpa för fortsatt välfärd i Sverige och för ökad jämlikhet i såväl Sverige som i resten av världen. Jag har tur som lever i ett land där äldre generationer kämpat för ökad jämlikhet. Vår välfärd har uppnåtts genom tidigare generationers kamp och tillit till människors solidaritet.
Mina känslor kommer och går, med ilska, sorg och glädje. Jag kan också delvis välja vilket förhållningssätt jag ska ha till den sjukdom jag har. Det är skönt att vid olika tillfällen ta avstamp i olika perspektiv för alla perspektiven och de olika känslorna finns ju där.
I natt har jag sovit dåligt och i morse hade jag ont på olika ställen i kroppen. Tog en värktablett, men var samtidigt nöjd över att det onda verkar flytta runt. Tänker att cancern harinte bitit sig fast på ett ställe utan går att slå tillbaka och slå ut. Eftersom jag inte behöver vara orolig för blåsor på fötterna cyklade jag till ett jympapass efter jobbet. Det gick bra. Kände mig stridslysten när jag tränade. Tänker att det gäller att tala om för alla friska celler att jag behöver dem genom att använda kroppen. Njöt av att hoppa och tänka att nu slår jag ut en massa elaka cancerceller och istället sprider sig de goda friska cellerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar