Har njutit av mitt barnbarn hela dagen. Nu känns det tyst, tomt och deppigt. Jag kommer att behöva gå till Ackis så ofta nu med behandlingar två veckor av tre. Det blir utöver behandlingsbesök också provtagningar två veckor av tre. Alltså ska jag till sjukhuset minst fyra gånger under en treveckorsperiod. Är dessutom ganska trött efter förra behandlingen. Oroar mig för att jag inte kommer att orka lika mycket framöver och vet inte vad jag ska välja bort.
Vet att många andra har det mycket värre än mig, andra som har ondare, andra som är tröttare, andra som har längre till sjukhuset, andra som mår sämre, men det hjälper inte mig just nu. Just nu tänker jag bra på mig själv och tycker synd om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar