Har haft ont bak i skinkan/bäckenet i natt. Tog en Ipren på morgonen. Kände mig ledsen och trött. I några dagar har mitt onda varit lite mindre besvärligt och jag har känt mig ganska glad över att slippa värktabletter och värk. Det är inte det onda i sig som är värst utan att det ständigt påminner mig om försämringar i mitt skelett. Vill helst hitta en massa andra orsaker än cancer till att jag känner av ryggen, men inser mer och mer att det handlar om just cancer och att jag är sämre. Därav mina sorgsna och ledsna känslor.
Tänker att jag nog borde stått på mig om att byta medicin, när jag träffade min läkare för drygt en vecka sedan. Vill inte att mitt skelett hinner brytas ned för mycket innan jag får ett nytt cellgift. Tror att Taxol hjälper mig, men undrar hur länge? Är rädd för att cancern blir mer aggressiv och ”lär sig” överleva cellgifterna fortare än det förra cellgiftet Xeloda.
Fredag om en vecka ska jag på MRT. På läkarbesöket två veckor senare får jag besked om hur utbredd cancern är eller har varit. MRT visar inte läkningsprocesser utan bara var cancern är/har varit.
Åkte till jobbet strax före halv nio och var hemma strax före sju. Jag har alltså jobbat nio timmar idag. Satt kvar på jobbet och gjorde nästan klart ett remissvar till styrelsen för Vård & bildning. Ska tänka en vända till i morgon innan jag skickar svaret vidare. Tänkte ett tag att jag skulle åka hem istället. Tänkte också ett tag att jag skulle ta bilen istället för att cykla kors och tvärs över staden. Är nu ganska nöjd över cyklandet och tror snarare att det är bra än dåligt för hälsan att ibland jobba långa dagar. Det ger annan energi och livskvalitet. Mådde mycket bättre när jag kom hem än när jag cyklade iväg i morse.
Trivs också med att ha en blogg, även om det ibland tar ganska mycket tid. Bloggandet ökar mitt fokus på vad som är viktigt i livet för mig. Kan samla ihop mina tankar runt något som känns konstruktivt och också bearbeta mina känslor.
På måndag planerar jag att gå på jympa. De två jympapass jag varit på nyligen har nog medfört att ryggen blivit lite bättre. Kanske hjälper jympa och cykling till att hålla tillbaka odjurscellerna i mig. Har fortfarande ett pyttelitet hopp om att bli botad.
Jag hittade hit via Bloggtoppen.
SvaraRaderaHelt otroligt att läsa om din kamp.
Jag finner inga ord.
Men jag kommer att fortsätta att följa dig, och jag hoppas och hoppas att du snart finner en dag där du är helt frisk.
Tack Marie för att du visar att du läst min blogg. Helt OK att vara osynlig läsare, men det är skönt att också få kommentarer från er som läser. Det finns förstås olika sätt att höra av sig på och det är ganska många som på annat sätt än genom att kommentera här berättar att de läser.
SvaraRadera