Tidigare har jag skrivit att mitt ryggonda gjort att jag inte längre når ner med fingertopparna i marken för att t ex göra yogarörelsen Uttanasana. Nu når jag ner igen, så jag är alltså bättre, alternativt ryggen behöver inte skyddas av spända muskler som håller tillbaka mina rörelser. Tycker också att det gör mindre ont i skinkan och det mesta av stelheten i ryggen är borta.
Rosen är från min gamla tomt.
Det var längesedan jag hade några blåsor på fötterna och jag har inte heller haft problem med Candidasvampen i munnen. Jag har alltså inte längre samma problem med biverkningar från cellgifterna.
Däremot har jag börjat kännas ett slags pirr i min högerarm. Undrar om det är försämringar i mina kotor som påverkar nerverna. Pirrandet är inget stort problem men det väcker frågor. Dessutom känner jag av skelettet mer frekvent och ofta på flera ställen, såsom bröstkotor, ländkotor, höftben och i bäckenet. Känningarna flyttar fortfarande runt ganska mycket, men jag känner oftare på flera ställen samtidigt. Jag är alltså orolig över att metastaserna växer och ibland nästan längtar jag efter att få ny medicin. Hoppas förstås fortfarande att nuvarande Caelyx hjälper, men har låg tillit till att det är så och är ganska inställd på att resultatet av MRT:n jag gör i morgon kommer att påvisa mer utbredda metastaser. Likaså är jag ganska inställd på att Ca-15-faktorn har ökat. Summasumarum så räknar jag dagarna till jag ska få nästa besked på det inplanerade läkarbesöket 11 oktober.
Jag har varit på jympa idag också och det gick nog till och med bättre än i måndags. Nästa jympapass blir nog på söndag eller måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar