Om normer och representation

Idag har jag pratat normer med fokus på kön och sexuell läggning för all personal från två skolor. Kände mig lite trött och hade ont i ryggen i morse. Tog en värktablett. Mötet med skolpersonalen gjorde att jag fick massor av energi. Jag trivs med att tillsammans med andra reflektera runt hur vi tänker runt kön, sexuell läggning, funktionshinder och andra grupptillhörigheter. Kände mig glad och stärkt av all positiv feedback när jag åkte därifrån, så jag behövde inte ta en ny värktablett på eftermiddagen. Tänker på vad det betyder att bli påfylld i möten med andra.

I bilen på väg tillbaka till Uppsala lyssnade jag på dagens sommarpratare, Lena Olvig vice VD på SAAB. Det var inte lika upplyftande, även om jag tycker att det var bra att Lena Olvig tog plats med jämställdhetsfrågor. Den stund jag lyssnade så pratade Lena Olvig, som om hon representerade alla kvinnor. I programmet återkom hon ständigt till hur kvinnor är och hur män är. Budskapet att kvinnor och män är varandras komplement var väldigt tydligt. Lena Olvig verkade utgå från att vi är födda sådana. Under förmiddagen har jag pratat om att från barn föds så fostrar vi in i olika könsroller, där flickor förväntas vara på ett sätt och pojkar på ett annat sätt.

Visst har kvinnor en del erfarenheter gemensamma och ibland är det viktigt att samarbeta utifrån könstillhörighet. Jag tror på att kvinnor går samman för att åstadkomma förändringar. Hade våra kvinnliga föregångare inte gjort det hade vi inte haft rösträtt, rätt till likvärdig utbildning med män och barn hade inte fått gå i förskolan. Men del blir helt fel om en kvinna försöker representera alla kvinnor, för det är t ex väldigt stor skillnad på att vara kvinna och barnskötare och kvinna och VD.

På samma sätt tänker jag att det är bra att det finns en bröstcancerförening och att föreningen har representanter i olika utredningar och på olika maktpositioner. Föreningen behövs bl a för att vi cancerdrabbade ska få bättre villkor. Däremot är det viktigt att bröstcancerföreningens representanter inte utger sig för att i alla sammanhang prata för alla bröstcancersjuka. Vi som drabbats har vissa gemensamma intressen, men våra behov kan också se väldigt olika ut. Jag vill inte bli inföst och objektifierad i en bröstcancersjukroll där jag förväntas bete mig på ett visst sätt utifrån att jag har drabbats av samma sjukdom som många andra.

En av mina favoritkatter. Kan du gissa kön och behöver du veta det? Hade du behövt det om jag lagt ut en bild av ett av mina barnbarn?