”Om du känner en känsla – välkomna den”. Detta försöker jag leva efter för mig själv.
Sedan är det en annan sak vilka känslor jag visar för andra. Som idag t ex. Jag har fortfarande ont i ryggen. Vill helst gå lite försiktig framåtböjd, för att det gör ont. Har tagit värktabletter flera gånger. Värme lindrar. Obehaget i min rygg gör mig ledsen och lite uppgiven, men jag har hållit ledsenheten inom mig idag. Vill väl inte ta plats med mina känslor. Så det är också skillnad på att skriva om sina oros- och ynklighetskänslor och visa upp dem för andra.
Jag är rädd för att ryggproblemen beror på försämringar i cancern. Tänker ta blodprovet inför nästa måndags behandling ganska snart, så att jag kan få träffa en läkare om värdena är sämre och jag behöver byta cellgiftbehandling. Tänker samtidigt att symtomen är ganska klassiska för ryggskott. Jag känner inget i skelettet, men i mjukdelar och muskler. Är däremot ganska säker på att det ryggonda delvis beror på att metastaserna gör min kropp mer sårbar.
Har problem med candidasvamp i munnen. Det känns särskilt på tungspetsen, men också i resten av munhålan. Har haft problem i flera dagar. Använder och sköljer munnen med Mucostatin och vichyvatten, men det hjälper inte tillräckligt för att jag ska bli bättre. Undviker sötsaker, men ska också försöka att tänka ännu mer på vad jag äter. Det är däremot inte som när tungan kändes som en klump i munnen. (Tungan känns som en eländig klump).
Jag är alltså en liten skrutt idag och tillåter mig att vara det. Känner fast mark under fötterna i min skruttighet.
Tofsmes som jag hämtat på Upplands ornitologiska förenings hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar