Glädje

Idag känner jag mig glad och nöjd. Cellgiftbehandlingen gick bra. Det var en sjuksköterska som jag inte haft på länge som gav mig dagens dropp. Även om alla sjuksköterskor är säkra i hur de ska göra är säkra och trygga i sin roll, så kände jag mig särskilt trygg blev jag lite extra glad av henne jag hade idag.

Jag brukar säga att jag är född grundlag, vilket jag tror är en fördel för mig i mitt förhållningssätt till cancern. Nu när min rygg är bättre, mina värden går åt rätt håll och det mesta är bra runt mig, så njuter jag av gladkänslan. Vill känna glädje och energi i hela kroppen.

Lyssnade en stund på P1, samtalet. Martin Dyfverman intervjuade Bent Elde. Så här presenteras dagens samtal på SR:s hemsida.
”Det är inte alla som ser de vita hästarna som flyger över Gamla Stan i Stockholm. Men det gör Bengt Elde, 70-årig "tavelmålare", som han kallar sig. De är en del av hans sagor, de som han i sina färgrika, detaljerade målningar glatt många med under åren. Men fått konstkännare att rynka pannorna.”


Den stund jag hörde så lyfte Bengt Elde vilken nytta han haft av sin egen barnslighet. Han pratade om att vi fostras till att inte visa äkta sprudlande glädje, men att barn ännu inte lärt sig dölja denna källa till kraft. Han berättar också att utan målningen hade han aldrig klarat beskedet om prostatacancer som han fick.

Jag tänker att glädje och sorg hör ihop och att när vi förtränger sorgen, så klipper vi också av våra glädjekällflöden. Läs och lyssna genom länken

Dessa bilder gjorda av Bengt Elde har jag hämtat på hemsidan