Att ändra vanor är svårt och därför funderar jag över varför jag ska ändra vanor? Har varit på Ackis och tagit blodprover. Cyklade i full fart och plingade på många för att kunna köra förbi riskfritt. Inget långsamhetens lov här inte. Känner istället att jag trivdes med full fart framåt. Njuter av att kroppen fungerar och att jag har energi.
Har just njutit av rökt Sik inköpt i Grisslehamn, kokt lokalt odlad färskpotatis inköpt i Rasbo på vägen hem igår och avokadoröra (med fetaost, citron, hemodlad timjan och basilika med inspiration från yogaretreatens kock).
Tänker på det jag skrev i söndags om att kämpa. Jag behöver inte kämpa utan får nog istället energin ifrån avsaknaden av kamp. Om yoga och att kämpa, våga och möta
Har under våren pratat med flera cancersjuka som ibland känner sig trötta och uppgivna. Tror att det värsta man kan göra som medmänniska är att uppmana till kamp mot sjukdomen. Risken är då stor att man känner ännu mer trötthet, men att man försöker låta bli att visa den. Att försöka upprätthålla en yttre fasad av kamplust gör nog situationen mångfalt värre. Min egen erfarenhet och också från samtal med andra är att det går att komma igenom uppgivenhetskänslan. Och känner jag bara uppgivenhet, så är det väl viktigt att jag tillåts visa mina äkta känslor för människor som står mig nära och vill mig väl.
Just nu har jag som jag just skrev en massa energi och tillförsikt, så här behöver jag inte dölja något. Känner samtidigt pressen på mig, (samhällsnormen) att ge en glättig fasad av livet och de egna tankarna. Tycker att det är oerhört svårt att vara sann mot mig själv och andra, när den sanna känslan och åsikten är negativ. Mycket lättare att alltid ha positiva fasader utåt. VÅGA; VÅGA; VÅGA!!!
Vad skönt att du skriver att folk förväntar sig en glättig fasad. Jag diagnostiserades för några månader sedan och ska få cellgifter trots att man inte ens vet vad jag har för cancer. Min tid kan vara kort och utsikterna är dåliga. Jag har grubblat över vad som menas med att "kämpa" mot cancern. Klart att man ska vara ärlig! Punkt. Slut. Eller?
SvaraRaderaOavsett livet blir långt eller kort tror jag det är viktigt att försöka samtala med sina medmänniskor om de tankar man bär inom sig, även när de är svåra. Men samtidigt som det är lätt att skriva är det så svårt att leva efter i praktiken och jag är ganska dålig på detta. Kanske bra som du skriver. Vara ärlig. Punkt. Slut.
SvaraRaderaLars Björklund har skrivit bra böcker och artiklar om cancer, som bland annat kan läsas på http://www.sigtunastiftelsen.se/Artiklar_2__.html/lid/110376