Bilden ovan visar hur alla människor kan gradera in sig utifrån om man är relationsinriktad eller uppgiftsinriktad och om man är introvert eller extrovert. Är man mer introvert och uppgiftsinriktad definieras man som blå och hamnar i det vänstra övre fältet. Människor i detta fält är ofta analytiska och bra på detaljer. Är man däremot introvert och relationsinriktad är man grön. Människor i detta fält tycker det är viktigt att komma överens och vill helst nå konsensus. Extroverta uppgiftsinriktade personer är röda. De är handlingskraftiga och inriktade på här och nu. Sedan finns det människor som är mer relationsinriktade och extroverta. Dessa personer har ofta mycket idéer och är kreativa.
Genom att definiera sig själv som mer eller mindre extrovert, mer eller mindre uppgiftsinriktad så kan man ringa in sin egen personlighet. Ingen personlighetstyp anses vara bättre eller sämre än någon annan. Det är tur att några är mer röda och andra mer blå. Om alla i en arbetsgrupp eller familj har samma personlighet, så kan det bli problematiskt. Ett skäl till att denna indelning kan vara bra är just att få insikten att vi människor är olika och att konflikter kan bero på att man misstolkar varandra.
När jag ska försöka ringa in mig som person, så känns det svårt. Det beror på när och i vilken situation. Matematik var ett av mina bättre ämnen i skolan. Särskilt problemlösning och geometri. Jag är bra på att analysera och kan också vara noga med detaljer. En del av mig är alltså blå. Om jag är osäker i en grupp så lyssnar jag in ganska mycket. Dessutom vill jag gärna ha konsensus om det går. Gillar inte konflikter. Har alltså delar av grönt i mig.
Däremot tar jag en konflikt och säger ifrån tydligt om jag tycker att någon uppträder förtryckande. Står också i många sammanhang upp för det jag tycker är viktigt, även om det får negativa konsekvenser för mig. Sak blir viktigare än person. Jag vara ganska slarvig och blir ganska lätt irriterad. Alltför mycket av mitt liv har handlat om att göra klart. Jag genomför det jag påtagit mig att göra och ibland med full kraft. En stor del av mig är alltså röd.
I vissa sammanhang sprutar det förslag ur mig. Jag är kreativ och hittar nya vägar. Tycker mig kunna lyssna in andra och få med mig människor på mina idéer. Kan alltså vara relationsinriktad i gruppsammanhang. Jag är alltså också grön.
Jag känner också att jag kan vara ganska extrem i alla varianterna av personlighet.
Det går helt enkelt inte att sätta ett kryss – så här är jag.
När jag tänker på mitt eget liv så inser jag också att vilka delar av min personlighet jag visar upp beror på vilken maktposition jag har i gruppen. Vilka normer som finns i en grupp, vem /vilka som definierar vad som är tillåtet och hur mycket jag som person underordnar mig dessa normer. Jag tycker alltså att den typ av personlighetstest jag skisserat ovan borde kompletteras med en analys av vilka normer som råder i olika sammanhang. Särskilt när man gör analysen i en hel arbetsgrupp. Hur tänker du och vem är du?
För övrigt har jag cyklat 5 kilometer till jympan, gjort alla övningar på jympan och därefter cyklat 5 kilometer hem igen. Min kropp fungerar alltså bra just nu. Just idag är jag stark…..
Genom att definiera sig själv som mer eller mindre extrovert, mer eller mindre uppgiftsinriktad så kan man ringa in sin egen personlighet. Ingen personlighetstyp anses vara bättre eller sämre än någon annan. Det är tur att några är mer röda och andra mer blå. Om alla i en arbetsgrupp eller familj har samma personlighet, så kan det bli problematiskt. Ett skäl till att denna indelning kan vara bra är just att få insikten att vi människor är olika och att konflikter kan bero på att man misstolkar varandra.
Hej
SvaraRaderaAv en slump hamnade jag på just din blogg. Läste din profil och konstaterade att vi lider av nästan på pricken samma diagnos och har knaprat i oss ungefär samma mediciner och cytostatika. Vad jag fascineras av är att du har fått leva hela 16 år, fantastiskt! Jag fyller 47 om ett par veckor och har levt med min bröstcancer i 6 år. Vilket jag trodde var länge. Lever numera ensam och har två vackra döttrar, 22 år och 19 år gamla.
Just nu har jag sommarlov från Epirubicin-behandlingen som verkar funka bra. Har varit sjukskriven ganska mycket under sjukdomen eftersom jag är förskollärare, det är ganska fysiskt krävande. På sista tiden tycker jag att det även känns psykiskt tungt att gå tillbaka till jobbet. Barn är så direkta och det är inte alltid man orkar med det.
Jag känner att jag gett upp ganska mycket sista året också, orkar ibland inte leva mer. Du däremot verkar vara i full gång hela tiden, engagerar dig och står i. Hur orkar du?
Ha det bra, kanske vi hörs igen.
Marie
Hej Marie
SvaraRaderaJag tänker på det där du skriver om att ge upp och att orka. Jag är utbildad lärare, men slutade undervisa för 16 år sedan. Jag har ofta tänkt att det är skönt att ha så fritt jobb, som jag har haft sedan dess. Tror inte att jag skulle orka att varje dag möta unga människor, som har rätt att slippa vuxnas privata svårigheter i sin vardag. Tycker alltså att det är skönt att inte behöva hålla igen på hur jag mår på jobbet, som man för det mesta måste göra när man jobbar direkt mot människor. Tror också att jag skulle tycka att det var psykiskt tungt att gå tillbaka till ett sådant jobb, men kan bara spekulera eftersom mina arbetsuppgifter varit anorlunda sedan jag drabbades av cancer.
Angående det du skriver om att ge upp, så tänker jag ibland också på hur länge jag ska orka och varifrån energin kommer. Tror att jag får energi av att jag ibland vågar släppa taget lite och ge upp, men också av andra människor och när jag känner att mina dagar är meningsfulla. Egentligen är livet nog sällan antingen ge upp eller fortsätta kämpa, utnan mer eller mindre. Om man inte ramlar ner i en djup depression, men då har man rät att få hjälp.
Vad får du energi av för även om du har mindre energi idag, så har du väl det ändå ibland? Hör gärna av dig igen.