Konstgjort liv

I morse lyssnade jag på vetenskapsradion. Det går ännu inte att skapa konstgjort liv, men troligen kommer det att bli möjligt i en nära framtid. Det forskare nu gjort är att artificiellt bygga upp en bakteries kromosomer, som man sedan stoppat in i en levande cell. Sedan har cellen kopierat kromosomerna och nya celler har uppkommit med de artificiellt skapade kromosomerna.

Detta är både intressant och skrämmande. Har mänskligheten nytta av denna forskning? Var går gränsen? Kommer det i framtiden bli möjligt att skapa nya Britt, Lisa, m.fl. som har identisk kromosomuppsättning med nu levande Britt och Lisa. Vill jag att det på artificiell väg skapas en identisk kopia av mig? Vilka människor kommer i så fall att få identiska DNA-kopior av sig själva, rika människor som har råder eller människor som bedöms som särskilt intelligenta eller vackra eller människor som är särskilt friska? Och vilka blir förväntningarna på dessa kopior, kommer de att uppfattas som helt egna individer eller som just kopior? Vilken typ av människor är det som vill ha makt över vilka människor som ska få leva vidare som kopior och är de människor som vill ha sådan makt lämpliga att ha denna makt? Vill samhället ha denna utveckling? Är den önskvärd och går den att stoppa? Om denna utveckling inte är önskvärd så vem kan stoppa den, FN eller?

Tusen frågor kommer upp i mitt huvud och jag har nästan inga svar. Själv vill jag inte ha evigt jordeliv och jag vill inte heller ha en identisk kopia av mig själv som lever vidare när jag är död. Jag är glad att jag slipper ta ställning till alla dessa frågor och vill inte ha makten över vilket liv som får leva vidare.

I övrigt mår både jag och fötterna bra. Är nöjd med min balkong som jag gjorde i ordning med kryddväxter och blommor igår. Längtar efter att lukta på både Peacerosen och vildkaprifolen när de förhoppningsvis blommar. Har idag umgåtts med barn och barnbarn. De har några gener från mig, några helt egna och några från andra och det är jag också nöjd med.