Många har frågat mig om mina fötter och undrat hur det är. Fötterna fungerar idag alldeles utmärkt, så därför har jag inte skrivit något om dem på ett tag. Känns nästan som om jag skulle klara att tävla i ett 100-meters sprinterlopp, om jag ska gå på känslan.
Överlag är biverkningarna efter måndagens cellgiftbehandling få. Det som märks mest är fjällningar på händer och fötter och rodnader över andra hudpartier. Jag har t ex en mörk rand efter BH:n och är prickig på ryggen efter tidigare användning av BH och spikmatta. Dessutom har jag utslag på insidan av knäna för att den ena insidan har legat mot den andra när jag sovit. Dessa problem känns ytterst marginella. Det som tar mest på mig nu är oron över framtiden. Hur länge får jag leva och hur blir mitt liv framöver?
Men jag har också många stunder när jag trivs alldeles utmärkt. Som t ex igår kväll när jag var hemma hos en kompis och tittade på filmen Mamma Mia. Tycker det är härligt att ägna tid åt djupt liggande drömmar om kärlek, lycka och medmänsklighet, alltså åt allt det där som jag tyckte var töntigt och ytligt när jag var ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar