Har träffat min läkare idag. CA 15 har ökat från 57 till 64. Jag var inte beredd på denna försämring, även om oron alltid finns som en underton i mitt liv. Jag har känt mindre i min rygg sista månaderna än vad jag gjort på länge. Möjligen har jag känt lite i höftbenet, men ytterst marginellt. Jag känner mig ganska stum av beskedet. Ledsen, men också lite tom. Ensam. Orkade inte ringa någon efter beskedet, trots att jag har många som jag gärna får ringa, och som jag vet lyssnar och ger stöd. Tror att jag känner en stor trötthet över negativa besked. Nu när förkylningen nästan är bra, fötterna är bra och tungan nästan normal, så kommer det här. Jag vill stoppa huvudet i sanden och lotsas som ingenting. Flyta som en kork på ytan och se glad ut, glömma, bli frisk….
Cyklade till jobbet direkt efter läkarbesöket. Lät tårarna strömma när jag cyklade. Tänkte på att jag vill leva och följa mina barnbarn, när de växer upp. Förhoppningsvis vara ett stöd åt båda barnbarnen och åt min dotter. Vill vara mormor och vill orka massor. Berättade för en jobbarkompis när jag kom fram. Ett ganska kort men bra samtal. Har sedan jobbat hela dagen, ganska koncentrerat. Var med jobbarkompisar på Katalin efteråt och pratade om allt möjligt. Hade trevligt. Sorgen dök upp igen när jag kom hem .
Jag vet att det finns många mediciner och säkert sådana som kan hålla tillbaka metastaserna. Min läkare räknade med att jag kunde fortsätta jobba, även om jag byter cellgiftsort. Han föreslog först att jag skulle byta direkt. Jag var inte inställd på det. Berättade om förbättringarna i skelettet, att jag nästan aldrig kände något. Jag frågade om min cancer fortfarande var hormonkänslig. Enligt Henrik fanns det en liten möjlighet att antiöstrogener kan stoppa upp celldeningen, eftersom cancer ständigt anpassar sig och oftast lär sig överleva de behandlingar som ges. Eftersom det nu var länge sedan jag åt antiöstrogener, så kan cancercellerna igen ha blivit beroende av östrogen, och därmed behandlingsbara mede antiöstrogen. Jag ska därför börja äta Femar igen. På måndag blir det ny behandling med Caelyx. Dosen är något reducerad från 70 till 60 för att jag inte ska få så mycket biverkningar. Längtar nästan efter att få nästa behandling. Har börjat känna av lite i en ländkota och jag tror att det går bort med behandlingen på måndag.
För att få mindre biverkningar på huden ska jag i tre dagar efter behandlingen belasta huden så lite som möjligt. Detta innebär luftiga sockar, inga skor eller kläder som klämmer åt och inga långa promenader eller stående sessioner. Cellerna påverkas första dagarna efter cellgiftbehandlingen, men biverkningarna kan komma flera veckor senare.
Jag ska inte heller dricka eller äta grape under de närmsta dagarna efter behandlingen. Grape påverkar cellgifterna åt ena eller andra hållet. Soja tycket inte Henrik var något större problem att äta.
En positiv sak är att alla andra världen är bra, såsom blodvärden, levervärden, immunförsvar m.m.
Nu ska jag snart sova gott och så hoppas jag på sol och fågelutflykter i helgen. Och att bara vara och att livet kan få vara här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar