Om oro och mat

Först om att oroa sig: Jag är nog inte en person som oroar sig särskilt mycket, men ibland så finns den där. Oro kan röra både morgondagen och framtiden. Oro för framtiden och hur länge jag får leva finns nog alltid som en mörk skugga över mitt liv, men det är sällan jag stressar upp mig över det faktum att risken är stor att jag dör av den bröstcancer jag har.

Just nu oroar jag mig nog mer för de närmaste månaderna, för vad som händer med mina fötter och om jag får några mer besvärande biverkningar efter denna omgång med cellgifter. När jag träffade min läkare sist var vi överens om att jag skulle ha full dos även denna gång för att sedan eventuellt trappa ner på cellgiftsmängden. Jag tänkte att detta medför risk för att jag drabbas av fler biverkningar, men att det får jag stå ut med, eftersom jag vill slå ut så många cancerceller som möjligt. Tänkte också att eftersom min läkare föreslår full dos så är det bäst för mig, trots att jag är liten sliten av mina fotproblem. Nu känns det som att det var rätt med full dos och att jag faktiskt verkar slippa några nya obehagliga överraskningar. Fötterna är bättre idag än igår, candidassvampen håller sig tillbaka och inga nya problem har dykt upp. Jag fortsätter alltså att strunta i ordspråk som ”En olycka kommer sällan ensam” och ” Ropa inte hej förrän du är över bäcken”. Efter att ha Goglat på ordspråk hittar jag massor, varav de flesta är förfärliga avseende människosyn och Jantekultur. Hittar också några jag tycker är bra såsom ”Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”.

Om mat: Jag är övertygad om att det har betydelse för min sjukdom vilken mat jag äter. Försöker därför äta nyttigt, men också miljövänligt. Däremot håller jag mig inte alltid till detta. I förgår kväll köpte jag t ex massor av lösgodis och frossade. Det kändes helt OK, ja helt enkelt mycket bra med detta avsteg. Kan dessutom känna att min kropp inte vill ha mer godis, så nu har jag ingen godislängtan.

Idag har jag träffat en kompis som också har bröstcancer och av henne lärt mig att cancerpatienter som har en östrogenberoende cancer inte ska äta sojaprodukter för soja ökar östrogenhalten i blodet. Jag brukar ganska ofta äta både sojaprodukter och ha sojasås i maten. Dessutom har vi pratat om att även grapefrukt påverkar östrogenhalten, eftersom något ämne som grapefrukten innehållet förhindrar nedbrytningen av östrogen. Jag tycker mycket om och dricker nästan dagligen grapefruktjos. Tycker dessutom att det till skillnad från lösgodiset, känns helt rätt att dricka denna jos.

Har ännu inte bestämt mig om jag ska följa dessa rekommendationer. Ska jag lyssna på min egen kropp, som verkar vilja ha både grapefrukt och soja eller ska jag följa råden att inte äta/dricka soja och grape? Hade dessa råd gällt godis hade det varit lättare. Då hade jag överträtt dem ibland, för att helt enkelt tillåta mig att då och då men inte alltid låta lusten styra.