Förändringar går ibland väldigt snabbt och ibland väldigt långsamt. Minns en gång när en gammal kompis ringde mig när jag var förkyld. När vi pratat färdigt var förkylningen borta. Då var jag tjugu år.
Mina fötter ändrar snabbt färg från rött till normalt och sedan kan dom bli röda igen. Förändringen går nästan lik snabbt som när man rodnar. Tänker också på hur jag ena stunden kan ha huvudvärk och nästa stund är värken borta och jag märker sällan när den försvinner.
När jag var tjugu jobbade jag som sjukvårdsbiträde på en ortopedisk vårdavdelning. Då var det ganska vanligt att äldre människor som bröt lårbenshalsen gav upp och aldrig kom upp på fungerande ben igen. Personalen berättade för mig om en väldigt energisk kvinnlig professor, som inte hade tid att ligga där med bruten lårbenshals. Hon hade en massa inbokade saker hon ville göra. Hennes energi att komma igång igen var så stor så att hon var väldigt snabbt uppe på benen igen.
Fram till jag läste biologi tänkte jag på mitt skelett som något ganska dött och beständigt. Nu vet jag att det sker ständiga förändringar i skelettet. Och de flesta celler i kroppen byts ut inom en period av sju år. Därför tänker jag att det borde gå att byta ut alla cancerceller mot friska, men risken är förstås att gamla cancerceller byts mot nya cancerceller. Men hoppet finns att om jag kan slå ut alla cancerceller, så kan jag få ett nytt och friskt skelett.
Men det finns också saker som inte förändras så snabbt. Frön kan överleva i tusentals år. Bakterier kan bilda sporer som också kan överleva mycket länge. Människor som får barn lever delvis vidare genom att deras gener överförs till nästa generation. Livet (vad det nu är) består i någon form, om inte människan lyckas förgöra alltihop genom vårt egoistiska sätt att förstöra det enda jordklot med liv vi känner till. Människan vill leva och överleva och den livsviljan tror jag är både större och mer komplex än livsviljan hos en bakterie som bildar sporer.
Jag mår gott av tanken på att livet både är snabbt föränderligt och beständigt. Det ger hopp för både mig i min situation och för mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar