Jag är van att skriva i jobbet och tycker mer och mer om att uttrycka mig i ord. Min avsikt sedan jag fick cancer har varit att skriva dagbok och det har fungerat mer eller mindra bra. Nu tänker jag pröva om bloggande passar mig bättre. Jag har inte skrivit i dagboken på mer än ett halvår. Tror att jag mår bra av att skriva, att synliggöra och uttrycka och formulera om. Jag finns och det jag skriver finns.
Jag har lärt känna flera kvinnor som opererats för bröstcancer och sedan drabbats av metastaser. Har haft mer eller mindre nära kontakt. Särskilt med de kvinnor jag inte haft så mycket kontakt har jag funderat över hur de har det, hur de mår, vad de tänker på. Tänkt ringa, men inte velat störa. Tänkt skicka något, men inte gjort. Tänkt och inte gjort. Några har dött av sin sjukdom och för några vet jag ganska mycket om hur deras slut blev och för andra vet jag inte alls. Ett skäl till att jag vill blogga är att då kan mina vänner och de som mött mig läsa på bloggen och få veta lite mer om hur jag har det om de vill.
Jag har alltid varit öppen med cancern. Blivit intervjuad i tidningar och många har ställt frågor. Det har hjälpt mig och jag tror också att jag har hjälpt andra.
Så nu börjar jag blogga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar