torsdag 16 augusti 2012

Vila i frid kära mamma!

Det är med stor sorg som jag måste meddela att min älskade mamma stilla somnade in igår kväll. Hon var en kämpe in i det sista. Senast i lördags var hon hemma hos mig för att fira min dotters ettårsdag. Tyvärr försämrades hon sedan snabbt och lades in på avdelning 78 C i söndags. Hon har under den senaste tiden varit omringad av nära och kära vilket jag vet att hon mått mycket bra av. Igår kom massor av hennes fina vänner på besök och trots att hon hade svårt att svara log hon när någon kom. Framåt eftermiddagen var hon svårare att få kontakt med och strax efter kl 21 tog hon sina sista andetag. Hon såg fridfull ut och verkade inte rädd eller uppleva någon smärta. Hon hade familjen runt sig.

Den här bloggen och alla läsare har betytt oerhört mycket för henne. Jag lovade henne att skriva här när hon dog vilket jag nu tyvärr får göra. Just nu känns det så enorm tomt och saknaden efter min fina mamma är stor...

Mamma på Jogersö 2/8

Min tappra mamma ,direkt från sjukhussängen till fjällvandring i Grövelsjön 16/7

Agnes och mamma 23/6


               Vila i frid bästa mamma!! Du är älskad och saknad av många!


                                                                                                                               //skrivet av Lisa







12 kommentarer:

  1. Vilka fina bilder och fina ord Lisa. Instämmer i det röda du skrivit! Ha det så bra och ta väl hand om din fina familj.

    SvaraRadera
  2. Lisa
    Det är med sorg i hjärtat jag läser dina ord. Jag kände inte din mamma personligen men fick en mycket positiv bild av henne via bloggen med alla de fantastiska inlägg hon publicerat under den tid jag följt henne.
    Att förlora en närstående är tungt och oerhört sorgligt. Ta vara på alla de glädjestunder ni haft tillsammans och bevara dem i minnet.

    Med varmt deltagande
    / maria


    Sov i ro Britt

    SvaraRadera
  3. Så sorgsen jag blir när jag läser bloggen i dag. Jag har varit inne och tittat flera gånger under veckan och nästan börjat förstå att det nog går mot slutet. Britt har blivit en stor förebild för mig sen jag började läsa hennes blogg. Jag hittade den då det hade upptäckts att jag också hade metastaser efter min bröstcancer. Jag har funnit så stor styrka i hennes ord och i hennes kamp. Vem ska nu ge mig styrka?

    Mitt varma deltagande i sorgen.
    Inga-Lill

    Vila i frid kära Britt.

    SvaraRadera
  4. Har följt hennes blogg länge. Det kommer att bli tomt efter henne och hennes kloka ord. Tänker på er närstående. V.I.F.
    "Kinna"

    SvaraRadera
  5. Hej Lisa,

    vad fint du berättar om din mammmas sista tid. Jag har följt Britts blogg i något år och alltid funnit den full av intressanta tankar och åsikter.

    Vilken kämpe din mamma har varit under alla dessa år.

    Sov gott Britt!

    Mina tankar går till er som är närmast.

    Mhv Kärran

    SvaraRadera
  6. Jag förstår precis hur ni har det.
    Min mamma dog den 18 juli i cancer.

    SvaraRadera
  7. Vilka bilder, tankarna går till er närmast sörjande. Vila i frid!

    SvaraRadera
  8. Åh Lisa, jag blir så ledsen när jag läser att Britt inte finns hos er längre. Hon och bloggen har betytt mycket för mig sen jag började läsa den för ett bra tag sedan, Sov gott Britt!

    SvaraRadera
  9. Hej
    Tänker på er.
    Många många kramar.
    Natalie

    SvaraRadera
  10. Så tråkigt att höra. Jag har följt bloggen en längre tid och den har givit mig mycket. Vilken kämpe hon varit! Mina tankar går till er närmast sörjande.
    Annika

    SvaraRadera
  11. Jag hittade precis denna blogg när jag sökte inspiration till min fina mammas dödsannons. Hon drabbades av bröstcancer för 5 år sedan och har sedan dess gått under olika behandlingar då de spridits... I våras (april) fick hon också reda på att hon fått metastaser i hjärnan. Tyvärr blev hon direkt förlamad i benen och detta spreds sedan.... Hon lämnade oss den 20 augusti. Hon verka lika stark som din mamma! Hemska cancer... Men de lär oss att älska livet och familjen ännu mer!

    SvaraRadera
  12. Jag beklagar verkligen sorgen. Levde själv vid sidan av min mammas cancer i mer än 10 år. Ett helvete, minst sagt. Varje dag fylld av en gnagande oro. Rädsla. Cancer finns verkligen i alldeles för många människors liv.

    SvaraRadera