Dagens läkarbesök och behandling

Träffade den onkolog jag har haft längst kontakt med. Känns att vi känner varandra. Han lyssnar på mig och jag har full tillit till honom. Min dotter var med. Hon är ett mycket bra stöd och det är också bra att hon vet mycket om min sjukdom.

Min läkare stödde mig i att det är dumt att nu sätta in en skruv i foten nu. Det finns risker med en operation och resultatet är osäkert. Han stödde mig också i att jag kan köra bil. Och att jag tagit max 3 betapred per dag och inte fyra plus fyra tabletter per dag, som jag blev uppmanad till. Han tyckte att jag kan fortsätta med det några dagar efter att betapreddosen efter Taxoterebehandlingen har fasats ut. Skönt alltså att ha en läkare som lyssnar på mig, litar på mina förmågor, har stor kunskap och ger mig de behandlingar han anser är bäst för mig. Han bryr sig.

Övrigt är såväl plus som minus. Viktigast är nog att jag känner mig pigg och inte har ont. Cancerfaktorn har fortsatt öka med 20 procent till 523. Levervärden och övriga labbvärden var ganska OK. Inga stora förändringar utöver att blodtillskottet gjort att Hb har höjts till 116. Cancerfaktorn kanske ha ökat för att jag får strålning som slår ut metastaser i hjärnan.

Cancerfaktorn kan vara förhöjd trots att behandlingen fungerar, så därför fick jag Taxotere som dropp idag också enligt plan. Det är också bra att ge tre behandlingar, för då blir utvärderingen mer säker. Bad om lite lägre dos Xelodacellgift  p.g.a. biverkningar så nu tar jag fyra tabletter om dagen istället för fem stycken.

Jag har vatten i båda lungsäckarna, så det blir nog aktuellt med ytterligare en tömning. Det är jobbigt att kroppen inte slutar att fylla på lungsäcken med nytt vatten, trots att jag har vilat från cellgifter i  drygt fyra veckor. Är lite osäker på hur jag kommer att må efter denna behandling. Magont? Andningssvårigheter? Trötthet? Muskelstyrka? Illamående? Men det känns bra att ha fått behandling. Jag har det bra som har nära till Ackis och tryggheten i att de tar emot mig när som helst på dygnet.

Klockan är mycket och jag ”borde” ha skrivit detta för länge sedan. Skälet till den sena timmen är att jag har suttit framför datorn i över tre timmar och försökt få ordning på min Iphone. Har misslyckats med det mesta jag ville ha gjort.

Men ute skiner solen, det är vår och nästan sommarvärme. I min kropp spirar också ett hopp, trots alla utförsbackebesked. Jag mår alltså psykiskt helt OK.

Alpgentiana som jag såg när jag vandrade i alperna. Köpte en odlad när jag var tillbaka i Uppsala och planterade i trädgården. En luden blomma som tål fjällets stormar och omväxlande temperaturer