Hemma igen

När jag ligger i sängen känner jag mig pigg, men när jag är uppe och rör mig bir jag fort andfådd och trött. I morse hade jag knappt någon feber när jag vaknade på infektionsavdelningen (37,2). Kördes dit per säng från onkologavdelningen genom Ackis kulvertar när prover visat att jag har säsongsinfluensa A vid tolv natten till torsdagen. Har blivit väl omhändertagen i ett eget rum med utsikt över stadsträdgården och sjukhusets bilparkering. Får Tamilflou för att hjälpa kroppen mot influensaviruset.

Nu är jag tillbaka i min egen säng. Tempen är 37,7 och jag har inte tagit något febernedsättande sedan i går kväll. En go kompis kom och hämtade mig med bil på sjukhuset och hade med sig hemlagad mat, bananer och drickyughurt. Sedan åkte hon och jobbade. En annan go kompis besökte mig igår och hade med sig en läsvärd bok, som räcker länge. Min goa dotter har jag ständig kontakt med och jag vet att hon hjälper mig när jag behöver. En tredje go kompis har varit här med semlor, frukt, tulpaner m.m. Fått hjälp med att vädra täcke och kuddar och ren bäddad säng. Och trevliga samtal. Känner mig som en mycket väl omhändertagen prinsessa.

Tack alla härliga altruistiska medmänniskor. Förstärks i min tro att människor i första hand är sociala varelser som vill varandra väl. Gillar uttrycket att det behövs en hel by för att fostra ett barn. Det är i ojämlika miljöer med olika sociala brister som människor utvecklar giriga, egoistiska och våldsamma sidor.

Kram på er alla. Nu sjunger snart lärkan över åkermarkerna.

Bilden har jag hämtat på P2:s webbsidor. Här kan du också höra den sjunga.