Tankar efter kongressen

Kongressens början
När jag var på väg uppför rulltrappan på kongressens första dag frågade lokaltidningens journalist mig om vi kunde ses direkt efter Lasse Ohlys inledningstal. Så här skrev tidningen :

”Britt Löfgren, tidigare kommunalråd för Vänsterpartiet i Uppsala kommun, och ett av ombuden som kommer att rösta fram en ny partiledare på fredagen, var nöjd med Lars Ohlys tal efteråt. Hon känner sig inte orolig över att någon av de tre partiledarkandidaterna ska bryta av från den linje Lars Ohly följt, till exempel motståndet mot privatiseringar.


– Vi är trygga i vår grundsyn. Det tycker jag att man känner här inne i salen. ”

Under hela kongressen har stämningen varit god och grundsynen känts positiv. Vänsterpartiet av idag är ett klokt och moget parti. Däremot kännetecknas nog mitt parti precis som alla andra partier och organisationer av konservatism. Processen är lång från att nya tankar väcks till att förslagen får gehör hos en majoritet. Mitt parti liknar på så sätt den organisation jag arbetar för, det finns många som motsätter sig förändringar. Det tar helt enkelt tid att förändra.

Många bra kongressbeslut
Kongressen har tagit många beslut som jag tycker är bra, som t ex radikala förändringar i framtidsstrategin, beslut om ekologiskt- ekonomiskt program, göra en översyn av det skolpolitiska programmet, partiskatt m.m. Särskilt nöjd är jag med att miljöfrågorna har prioriterats högre och att kongressen tillfört skrivningar om internationell samverkan och solidaritet.

Avslag på mina politiskt viktiga motioner
Inför kongressen uttalade jag mig i lokaltidningen om en av mina motioner :

”Från Uppsaladistriktet hoppas man även få stöd för en motion om normkritiskt arbete, att synliggöra och granska normer, strukturer och maktrelationer som marginaliserar vissa och ger andra inflytande. I motionen föreslås att partistyrelsen får i uppdrag att påbörja ett utvecklingsarbete med att arbeta normkritiskt i den egna organisationen. Motionen har enbart besvarats och inte bifallits av partistyrelsen. Uppsalaombudet Britt Löfgren kommer att agera för ett bifall under kongressen. ”

Denna motion avslogs. Likaså har mina motioner om intersektionalitet och klass som diskrimineringsgrund avslagits. Dessa tre motioner är undermåligt besvarade i motionssvarstexterna. Partistyrelsens och programkommissionens tidigare ledamöter har dessutom från talarstolen bemött motionsinnehållet på ett ytterst negativt och i mina ögon okunnigt sätt. Några andra kongressombud har däremot från talarstolen stött motionerna och jag har fått positiva reaktioner från flera ombud och åhörare för mina inlägg från talarstolen. Stundtals har jag känt mig besviken och ledsen över dåligt bemötande, stundtals har jag känt att sån´t är livet. Förändringar tar tid och processen är påbörjad.

Feministiskt seminarium
Jag har initierat ett feministiskt seminarium, Hur gör vi kön i vardagen? Det var ca 30 personer som deltog. Med var bland annat EU-parlamentets jämställdhetsutskotts ordförande Mikael Gustafsson (V), EU-parlamentariker och flera kommunpolitiker från olika städer. Jonas Sjöstedt försökte vara med. Eftersom han är vår nya partiledare så var det för många som sökte honom, så han kunde bara stanna i tjugu minuter. Jonas Sjöstedt är ordförande i styrelsen för Umeå centrum för genusstudier, vilket gör att han säkert ofta fylls på med genusperspektiv på tillvaron i andra sammanhang.

Tyvärr var det många som inte kunde komma och många beklagade detta senare. Några fler än Jonas kunde dessutom inte närvara hela seminarietiden. Jag har fått många positiva kommentarer efter seminariet och flera har fått kontaktuppgifter till seminarieledaren, Anneli Häyrén Weinestål, Forskare, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.

Så här i efterhand känner jag en tillförsikt i att vänsterpartiet kommer att utveckla sin feministiska teori och praktik. Är dessutom mycket glad över att en forskare som har djupa kunskaper om intersektionalitet är invald i den nya programkommissionen.

Jonas Sjöstedts tal
Kongressen avslutades med Jonas Sjöstedts tal. Jag har klippt in några avsnitt som jag särskilt gillade.

”Det kräver stora förändringar också av vad och hur vi konsumerar, av hur vi lever. Offentlig konsumtion är bättre för klimatet än ökad privatkonsumtion. Vi måste ifrågasätta den traditionella synen på ekonomisk tillväxt. Klimatet tål inte en ständigt ökad materiell konsumtion och förbrukning. Istället för ökad materiell konsumtion kan vi öka vår konsumtion av kultur och vår tid med barnen. Det är hållbart, det ger livskvalitet. Vi måste skapa en hållbar modell för ekonomisk utveckling där klimateffekten alltid är en del av kalkylen.”


”Insikten om mäns överordning och kvinnors underordning har en enorm sprängkraft, det är en samhällsförändrande kraft som påverkar allt från ekonomisk makt till våra privatliv och nära relationer. Det är därför som feminismen möts av såväl hätskt motstånd som förlöjligande och förnekelse.”


”I december 1998 svepte ett mäktigt snöoväder in över Gävlebukten. I Gävle föll mer än en meter snö under ett dygn. Samhället slutade fungera. Inga bilar kom fram. Skolor och arbetsplatser kunde inte öppna. Tågen slutade gå. Det blev väldigt tyst. Folk kom knappt ut ur sina hus. Man lyssnade på instruktioner på lokalradion. Folk anmälde sig snabbt frivilligt till snöskottning för att kunna nå de som behövde hjälp. I mataffärerna sinade färskvarorna snabbt, de fördelades mellan kunderna och mjölken sparades till familjer med små barn. När det behövdes som bäst höll solidariteten i samhället. Det enda sättet att ta sig fram var med snöskoter eller de få bandvagnarna. Men vem skulle få åka, vem behövdes mest? Man fick prioritera stenhårt. Det blev personalen på sjukhuset, de som skulle reparera trasiga elledningar och de som skulle ta hand om de gamla som fick förtur. Bankdirektörer och konsulter fick vackert stanna hemma och vänta. När det väl gällde var det de som arbetar i välfärden som verkligen behövdes. När det väl gäller behöver vi inte heller de välavlönade direktörerna i riskkapitalbolagen, ingen kommer att sakna er när vi har återtagit verksamheten i offentlig regi. Det är ni som behöver oss.”


”Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik.


Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.”

Som sagt, jag tror på kongressdevisen ”Vänster för framtiden”



Fotograf: Kalle Larsson


Du kan se Jonas tal här.