Tankar om ordet dum och normer efter gårdagens blogg

Igår citerade jag ett inlägg på facebook, nämligen

”Som jag poängterat vid flertalet tillfällen i den här gruppen: Att vilja avslå en eller flera motioner - oavsett om man sitter i PS/PK eller inte - är INTE ett tecken på okunskap, utan på att man är av en annan politisk åsikt. Sluta dumförklara kamrater!”

Nu gillar 23 personer detta inlägg, varav fem är föreslagna till nya partistyrelsen eller programkommissionen.

Ovanstående inlägg kom efter att jag skrivit

”…….Motionerna handlar om intersektionalitet, om klass, om biologism och om normkritiskt arbete. Programkommissionen har avslagit de motioner som berör partiprogrammet och PS övriga. Samtliga svar tyder på ganska stor okunskap om frågeställningarna. Det en inte kan och förstår säger en nej till genom att konstruera en brist i motionerna istället för att vara öppen och våga tänka nytt. Jag efterlyser det som arbetarklassen tidigare stått för, nämligen bildning.”

Tycker det finns skäl att göra flera reflektioner utifrån inlägget och allt detta gillande.

1. Jag skrev ”tyder på ganska stor okunskap” vilket har lett till att jag anses dumförklara kamrater. Det är stora skillnader på att antyda att kunskap saknas inom några områden och att dumförklara någon. Det finns ingen människa som är kunnig inom alla områden, det är en faktisk omöjlighet. Mitt problem som gör att jag skriver tyder på okunskap, är att det verkar saknas någon inom PS/PK alternativt motionsberedande person som har djupare kunskaper om de frågor Uppsala lyfter i dessa motioner. Har alltså inte förväntat mig att hela PS/PK ska ha kunskap om frågor jag anser är viktiga.

2. När den som skriver förslag till motionssvar inte bemöter motioner på ett genomtänkt sätt, är det svårt för kongressombud och andra beslutsfattare att förstå det politiska syftet med motionerna. Det blir ett demokratiproblem, eftersom det är svårare att ta ställning.

3. Normkritik behövs i vänsterpartiet, liksom i övriga samhället. Jag uppfattar ordet dumförklara som ett negativt ord, ett skällsord. Vilka normer utgår en ifrån när ordet dum framställs som något negativt? Det oroar mig att ordet dum, som i detta sammanhang kan kopplas till en person med intellektuella svårigheter ses som något negativt. Det borde varken vara något skamligt eller negativt att vara dum (intellektuellt funktionshindrad) i vänsterpartiet. Vilka normer utgår de personer ifrån som gillar att jag påstås dumförklara kamrater?

4. Tänker också att ordet dum har med ett biologiskt tänkande att göra, där personer anses födas som smarta eller dumma. Tänk vad många elever som dumförklarats av lärare i den gamla skolan. Skolan har ställt till stor skada genom alla lärare som dumförklarat elever. Även idag placeras elever i särskolan, trots att de inte har några intellektuella funktionshinder, vilket framgår av skolinspektionens rapporter. Tänker på alla elever jag haft i matte, som känt sig dumma för att de inte kan en del moment i matematiken. Alla elever jag undervisat har varit bra inom något område av matematiken, men en del har haft svårigheter inom några områden. Jag har alltså aldrig mött en elev som har haft svårt med all matematik. Däremot många som har känt stor stress inför matte och sagt att de inte fattar någon matte.

5. Ordet dum får mig också att tänka på genus och den smala pojknormen. I många skolkulturer bland ungdomar ska en som pojke inte visa att en pluggar, utan att ens kunskap inom olika områden ska uppfattas som naturliga och medfödda. En låtsas vara född smart, vilket innebär att kunskaper behöver en inte kämpa för. Detta är ett skäl till att pojkar får lägre betyg i skolan. Det är också ett skäl till att många pojkar slås ut i dagens samhälle. Om en inte får lära sig att det krävs tid och arbete för att utveckla nya kunskaper, så har en svårare senare i livet. Den som i alla sammanhang visar upp en ”cool fasad”, eftersom en lärt sig att ”dumhet” (brist på kunskap) är skamligt har samhället svikit. Varken skola eller samhälle borde acceptera att en del pojkar inte lär sig utveckla sina kunskaper. Dessutom är det viktigt att i alla sammanhang motverka traditionella/stereotypa könsmönster där flickor förväntas vara ”plugghästar” och pojkar ha en medfödd smarthet. En sak är dagens forskning ganska entydig om, det är inte flickornas fel att pojkar får lägre betyg, det har med hur kön görs att göra.

6. Facebookinlägget tyder också på att PS/PK inte får kritiseras för brister. Makten kan aldrig göra fel och kritik undanbedes. För mig blev det tydligt vilka jag som kongressombud inte ska rösta på. Oavsett politisk åsikt efterlyser jag makthavare som ger sig tid till reflektion och anser att kritik är något positivt.

För övrigt tror jag inte att dessa reaktioner från några vänsterpartister är något unikt för mitt parti. Alltför många i vårt samhälle ger sig inte tid till reflektion, trycker på olika gilla knappar på ett ogenomtänkt sätt, dunkar andra vänskapligt i ryggen för att själva bli sedda, bugar för makten och sparkar neråt. Tror snarare att många andra partier är värre.

Jag efterlyser mer normkritiskt arbete och hoppas få stöd för den motionen (C64) på kongressen. Dessutom önskar jag att ordet dum slutar användas på ett nedsättande sätt.