Största skillnaden är att digerdöden var smittsam och att det inte fanns läkemedel då. Drabbas du av cancer idag så kan du få hjälp och ofta också bli botad.
Som kroniskt sjuk tänker jag naturligtvis ofta på cancer. När jag läser dödsannonser tittar jag på födelseår och om personen inte är över 80 år så undrar jag om han/hon/hen har dött av cancer. När jag hör att någon blivit sjuk och måste bli sjukskriven under längre tid, så undrar jag också om det är cancer.
Läste på Jonas Sjöstedts blogg att vänsterpartiets drivande och engagerade EU-parlamentariker Eva- Britt Svensson slutar p.g.a. sjukdom. Min första tanke är vad tråkigt och sedan kommer nästa tanke – är det cancer. Det borde inte ha betydelse för mig vad Eva-Britt Svensson drabbats av. Det viktigaste är förstås att hon blir frisk, men tankarna på cancer finns alltid där för mig. Säger till mig själv – sluta vara nyfiken – men det hjälper inte. Däremot tror jag inte jag ska prata med andra om mina tankar – onödig nyfikenhet ska hållas kort.
För övrigt har jag fått njuta av mitt tre-åriga barnbarn idag. Hon har varit här i flera timmar. Vill komma hit och också sova över nästa gång. Jättemysigt.
Igår gjorde jag hela yogapasset, i morse genomförde jag fler övningar än jag brukar på morgonen och nu ska jag göra hela passet igen. Märker att det gör mig mjukare. Har dessutom mindre ont. Tar bara smärtstillande ibland och då ofta på morgonen. Taxotere, motion, barnbarn och yoga är härligt för hälsan.
På bild är min mamma med barnbarnsbarn i handen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar